Foxarna Ilona och Benji

För fyra veckor sedan var jag i Malmö och lämnade Benji till uppfödaren. Det var inte något lätt beslut att ta, men att uppfödaren skulle ta tillbaka honom var för mig det enda rätta alternativet, så jag använde min rätt till återköp enligt kontraktet.

Benji och hans stora personlighet har lämnat ett tomrum efter sig som kommer att dröja sig kvar ett tag...

Jag hoppas att han hittar rätt och hamnar i ett hem där han får leva lycklig resten av sitt liv.

När jag hämtade Benji i augusti förra året var det början på drömmen om allt skulle klaffa med denna hund och vi skulle bli ett fantastiskt ekipage både på agilitybanan och i vardagen. När Benji fick diagnosen Patella luxation i sitt högra bakben grusades förstås en stor del av den drömmen och min framtidstro blev försiktigt optimistisk. Operationen var ju nödvändig oavsett om Benji skulle köra agility eller bara vara sällskapshund, så det var ju bara att se tiden an och hoppas att knäet skulle läka ihop och tåla belastningen av agility. Eftersom Benji fortfarande växte fanns det dock inga garantier för det andra knäet.

Eftersom det nu är konstaterat att Benji har Patella luxation, grad 1, på båda knäna har jag beslutat att inte köra agility med honom. Jag anser att man inte ska operera ihop hundar, det är att börja i fel ände och att utsätta Benjis knän i dagsläget är en alltför stor risk. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag körde sönder en hund enbart av egoistiska skäl.

Agility är ju det jag brinner för och det är inte juste mot Benji att döma honom till ett till viss del inaktivt liv där han får spendera helgerna på agilitytävlingar i bur utan att själv få delta. Benji skulle aldrig trivas med ett sådant tråkigt liv, men tyvärr räcker inte tiden till alla de andra aktiviteter som skulle behövas för att stimulera Benji både mentalt och fysiskt.

Det självklara alternativet för mig var att lämna tillbaka Benji till uppfödaren och låta henne hitta ett nytt hem till Benji. Dels för att hon muntligen erbjudit mig att hon skulle ta tillbaka honom i utbyte mot en ny valp om han inte kunde köra agility och dels för att hon givetvis har mycket bättre kontakter och möjligheter att hitta rätt hem.

Det löftet känns hon inte vid idag utan jag hänvisas till återköp enligt kontraktet eller hjälp med omplacering via annons på hemsidan. Eftersom det gått så lång tid återköps han till 10 % av köpeskillingen, vilket skulle innebära 800 kr och jämfört med alla de tusenlappar jag lagt ut är det ju en spott i havet. Visserligen är ett bra hem viktigare, men det känns ändå orättvist att man som valpköpare får ta hela smällen. I veckan lades annons på Benji ut på uppfödarens hemsida, men så vitt jag vet är det inte någon som hört av sig.

Uppfödaren erbjöd mig att bli fodervärd, men det är en form som inte passar mig. Jag vill vara fri att göra vad jag vill med min hund och dessutom störs träning/tävling när hunden ska gå i avel. Ett sådant avtal är inte heller någon ersättning för Benji och helt utan relevans i sammanhanget eftersom det har samma villkor som för vem som helst.

Just nu tar vi en dag i sänder och jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt för Benji. Det är fruktansvärt att behöva lämna bort honom, men det är den bästa lösningen för Benji, Ilona och mig.  

Terrierklubben tillsammans med SBK Gbg-avdelningen i Kallebäck arrangerade mentalbeskrivning för bara terriers och jag hade turen att få en plats till Benji. Benji var sist ut enligt planeringen, men vi åkte ner lite tidigare för att gå med som publik och se några hundar innan det blev vår tur. Linda hade varit supersnäll och lånat ut sin videokamera och Jenny ställde upp som kamerakvinna. Tack för det!

Benji har numera känd mental status:

Kontakt (hälsning)                4 - Tar kontakt själv eller besvarar kontaktbesök

Kontakt (samarbete)            4 - Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.  

Kontakt (hantering)               3 - Accepterar hantering

Lek 1 (leklust)                       4 - Startar snabbt, leker aktivt

Lek 1 (gripande)                   4 - Griper direkt med hela munnen

Lek 1 (dragkamp)                 3 - Griper, drar emot, men släpper och tar om

Förföljande                            1 - Startar inte

                                               4 - Startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet

Gripande                              1 - Nonchalerar föremålet

                                              5 - Griper direkt, behåller föremålet i minst 3 sek

Aktivitet                                  4 - Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand

Avståndslek (intresse)       3 - Intresserad, följer figuranten utan avbrott

Avståndslek (hot/agg)        1 - Visar inga hotbeteenden

Avståndslek (nyfikenhet)    5 - Går fram direkt till figuranten utan hjälp

Avståndslek (leklust)           2 - Leker inte, men visar intresse

Avståndslek (samarbete)   3 - Är aktiv med figuranten när denne är aktiv

Överraskning (rädsla)          3 - Gör undanmanöver utan att vända bort blicken

Överraskning (hot/agg)        1 - Visar inga hotbeteenden

Överraskning (nyfikenhet)    1 - Går fram efter det att overallen lagts ner alt. går inte fram

Överraskning (kv. rädsla)     1 - Ingen tempoförändring eller undanmanöver

Överraskning (kv. intr)          1 - Visar inget intresse

Ljudkänslighet (rädsla)         3 - Gör undanmanöver utan att vända bort blicken

Ljudkänslighet (nyfikenh.)     1 - Går inte fram

Ljudkänslighet (kv. rädsla)   1 - Ingen tempoförändring eller undanmanöver

Ljudkänslighet (kv. intr.)        1 - Visar inget intresse

Spöken (hot/agg)                   1 - Visar inga hotbeteenden

Spöken (kontroll)                   3 - Kontrollerar och/eller handlar mot spökena. Långa avbrott

Spöken (rädsla)                    1 - Uppehåller sig framför eller bredvid föraren

Spöken (nyfikenhet)              5 - Går fram till figuranten utan hjälp

Spöken (kontakt)                   4 - Tar själv kontakt med figuranten

Lek 2 (leklust)                        4 - Startar snabbt, leker aktivt

Lek 2 (gripande)                    3 - Griper tveksamt eller med framtänderna

Skott                                         2 - Avtagande kontroller under lek/passivitet. Därefter oberörd.

Ettorna vid dumpe (överraskning) och kedjan (ljudkänslighet) beror på att Benji fick intresse för ett par byxor som en av figuranterna hade på sig och kunde helt enkelt inte slita sig från den goa valplukten som fanns där. När vi var vid kedjan och figuranten gick i väg för att förbereda sig som spöke, drog Benji helt enkelt efter... Inte lätt att bedöma någon reaktion och intensitet i det läget. Flummiga hanar...

Benji var verkligen jätteduktig med alla skott som han hörde både från polisens skjutbana bredvid och skotten som avlossades på testerna innan vår tur. Första gången vi hörde skotten i testen reagerade både jag och Jenny på hur skarpa de var. Jag kände vibrationen i hela kroppen och var lite lomhörd efteråt. Skytten var placerad vid en plåtkontainer som säkert förstärkte ljudet en del. Under de nästföljande testen upplevde jag inte skotten lika starka, så det kan hända att skytten flyttat lite på sig.

Ända sedan Benji var liten har han gillat att repa upp heltäckningsmattan i lägenheten. Med valptänderna var det riktigt lätt att få tag på en ögla och det var då beteendet fastnade. Även om tänderna är tjockare idag, så har han utvecklat tekniken för att ändå lyckas få tag på öglorna.

I sovrummet lade jag en vanlig bomullsmatta över de första skadorna, vilket bara resulterade i att han bet sönder den mattan istället. Det är ju förstås ohållbart att försöka täcka över 65 m² heltäckningsmatta med annan matta och löser givetvis inte heller problemet.

Jag har tyvärr inte lyckats ta honom på bar gärning, vilket förstås försvårar och jag har verkligen försökt lägga ut fällor för honom, men hittills har han inte nappat. Hade det gällt någon annan flyttbar sak hade jag helt enkelt tagit bort föremålet som lockade när jag inte är hemma och kan styra situationen. Jag har också "smaksatt" med citron, men det har inte hindrat honom mer än de första dagarna innan doften minskat.   

Nu har Benji repat upp på så många olika ställen att det inte går att "rädda" mattan och fortsätter det i denna takt får jag gå omkring på gummiresterna. :-(

I princip verkar det som om benet inte besvärar Benji så mycket längre och han använder det hela tiden. Jag utgår ifrån att han är ok och vi fortsätter träningen där vi var innan han fick ont. Tror inte heller att det finns några hinder för att vara med på foxkursen i helgen och i så fall får vi väl göra det vi kan och avstå resten.

Det som många ggr är charmigt med rasen är i Benjis fall det som tyvärr gör rehabiliteringen utdragen. Att gå ordentligt utan att dra på alla fyra tassarna när det luktar gott m.m., det finns ju inte i Benjis värld och vill man springa och hoppa av ren livsglädje, ja, då gör man det oavsett om kroppen håller eller inte.

Benji stödjer fortfarande inte ordentligt på sitt bakben, men han använder det i alla fall och hoppar sällan på tre ben. Dock verkar det som om han har lite ont och när jag känner över honom är det i muskeln på baksidan av låret som han reagerar lite. Förhoppningsvis rör det sig om en sträckning eller muskelbristning, så vi får ta det lugnt och hoppas att det snart går över.

Idag när jag kom hem på lunchen var Benji trebent och ville inte gärna stödja på det opererade benet. Under första delen av lunchpromenaden hoppade han på tre ben, men försökte ibland att stödja på det och under sista delen gick han på det nästan hela tiden. Min tanke var att han lekt under förmiddagen och kanske trampat snett, vilket gjort att han tillfälligt fått lite ont. Eftersom han stödde ganska bra på benet i slutet, lämnade jag honom utan större oro.

Tyvärr verkar det som om Benji fortfarande har ont eller om något verkligen hänt i knäet, för han har inte riktigt velat använda benet under eftermiddagen och kvällen. Fortsätter han att dra upp benet och tydligt visa att han inte vill använda det så får jag ju åka till veterinären.

Det känns lite snopet med ett sådant bakslag nu när jag trodde att han i princip var helt återställd och skulle kunna tåla normal belastning.  :-(

Det skulle vara skönt att få blicka framåt och lägga tid, kraft och pengar på träning och roliga aktiviteter istället för veterinärbesök, rehabilitering och oro för sjuka/skadade hundar.

I måndags var det dags för det sista inbokade besöket hos Annika Falkenberg och min förhoppning var förstås att Benji gjort tillräckliga framsteg för att få släppa på en del restriktioner. Helt säker kände jag mig inte eftersom det den sista tiden inte varit lätt att hålla Benjis "aktivitet" på en lagom nivå.

Först tittade Annika på hans rörelser samt hur han belastar bakbenet och det finns fortfarande en del jobb kvar innan hela trampdynan är i backen så benen belastas lika. Till viss del sitter det i huvudet, men det är mest upp till matte att ge järnet med ståträningen. Benji har musklat upp sig ordentligt på låret och kring knäet så nu skiljer det inte mycket där mellan de två bakbenen, men det saknas en del styrka bakom knäet och ner i hasen. Ståträning och gåträning i ris eller liknande kommer att stärka nedre delen av benet.

Massagen och strömbehandlingen denna gång koncentrerades till ländrygg, kors och bakbenet på den opererade sidan. Annika tyckte inte att det fanns en massa gammalt skräp i musklerna, men Benji reagerade ändå starkt på behandlingen, så det var med nöd och näppe att den kunde slutföras.

Annika har förklarat att det kan svida till ordentligt när syra frigörs i musklerna och gammalt skräp transporteras bort för att släppa in nytt fräscht blod. Hon jämförde det med när ett ben eller arm somnar när blodtillförseln stryps och den stickande, svidande känslan man får när blodet strömmar tillbaka. En del hundar reagerar starkare än andra och alla mina tre foxar som varit på behandling hos Annika har visat att de är extra känsliga. Benji är känsligast hittills, men det kan ju bero på en ökad känslighet i samband med operationen och rehabiliteringen.

Totalt sett var Annika ändå nöjd och nu får vi göra ungefär samma saker som vilken annan hund som helst i Benjis ålder. Jag tror verkligen att Benji kommer att uppskatta att vara lös och få lite frihet. Han tål ju fortfarande inte alltför vild lek med andra hundar och får inte heller bara rusa på när han är lös, men jag kommer förstås att styra situationerna.

Även om jag inte riktigt kan ropa hej ännu, så känns det helt underbart att nu kunna blicka framåt och i dagsläget finns det inget som tyder på att Benji är "ömtåligare" än någon annan hund, snarare tvärtom att han är starkare i det opererade benet.

Foxkurs, here we come...

Idag är Benji (Killkenny´s Red Hot Chilli Pepper) 11 månader



Hädanefter firar vi bara riktiga födelsedagar. ;-)

Precis som med Ilonas dispens, skickade SKK tillbaka ansökan avseende Benji med vändande post. Ilona behövde nämligen dispens för den medicin hon fick mot tillfällig inkontinens efter kastreringen.

Benji har beviljats dispens för att delta i utställning, agilitytävling, lydnadsprov, bruksprov, viltspårprov, grytprov och mentalbeskrivning. Nu kan vi alltså tävla tills vi störtar... ;-)

Det enda som ligger inom överskådlig framtid är utställning, mentalbeskrivning och viltspår.

Under året kommer vi troligtvis att påbörja grytträningen, men givetvis dröjer det tills vi kan starta på något grytprov. Innan Benji får börja med någon agility på allvar ska det göras en hel del grundträning, så jag har inte satt upp något direkt mål eller tidsgräns, utan det får ta den tid det tar.

Igår var jag och Benji hos Annika igen för uppföljande behandling och på det stora hela var Annika nöjd med framstegen. Nu är det viktigt att Benji börjar bygga upp musklerna igen, så varannan dag ska vi träna på att gå i högt gräs nu i lite kuperad terräng och varannan dag förlänger vi promenaderna.

Givetvis ska vi fortsätta med massage minst varannan dag och ståövningarna varje dag så mycket som möjligt. Benji avlastar fortfarande, men vinklar inte längre ut knäet, utan det är riktat nästan rakt fram.

På grund av Benjis ras och mentalitet rådde hon mig att vänta med att låta Benji vara lös tills tre månader efter operationen. Risken för att han helt obetänksamt springer som en tok är för stor och benet tål än så länge inte den belastningen.

Till helgen har jag tänkt ta hem Ilona, men tills vidare kommer de att vara avskiljda i lägenheten eftersom Benjis kropp inte tål deras vilda lek och det räcker ju att vända ryggen till en kort sekund... För att återseendet inte ska bli för vilt har jag och Benji börjat promenera med mamma och Ilona på kvällarna. Det är dock inte jättekul att se Ilona bli besviken varje kväll när hon inte får följa med hem, men snart så...

Idag har vi varit på Västra Djursjukhuset på återbesök, precis fyra veckor efter operationen. Som alltid inför denna typ av besök är man lite orolig över att återhämtning och läkning inte sker enligt förväntan och har man dessutom en foxterrier, ja, då kan vad som helst hända i ett obevakat ögonblick. På det stora hela har jag ändå lyckats hålla Benji från rusningar, fnatt och även de flesta försök till hopp. Mycket tack vare att Ilona och Fia inte varit hemma de fösta kritiska veckorna och även på grund av att Benji trots allt accepterat läget.

Redan på väg in i undersökningsrummet säger veterinären att det ser mycket bra ut och att Benjis rörelser redan är i princip normala. Veterinären går noggrant igenom båda knäna och kan konstatera att det opererade knäet nästan helt läkt fast. Att Benji opererats i så tidig ålder är en stor fördel och bidrar en hel del till den snabba läkningen.

Givetvis är det fortfarande en bit kvar och vi har fortfarande en hel del förhållningsregler, men nu ser man ju ljuset i tunneln... :-)

Under de kommande tre veckorna får Benji fortfarande inte vara lös, utan ska fortfarande vara kopplad under promenaderna, men vi kan nu fritt öka längden allt eftersom han bygger upp muskulatur och kondition igen. Som allra senast kommer också Ilona hem efter dessa tre veckorna, men jag hoppas förstås att det kan bli så snart som möjligt. Det är inte sig likt utan henne...

Om en vecka ska jag till Annika Falkenberg igen, så till dess tar vi det lilla lugna och hoppas att hon instämmer och inte hittar något oväntat.  


Benji 3 månader

Jag är inte överförtjust i snö i vanliga fall, men just nu hatar jag verkligen snön och tyvärr envisas det med att bara komma mer och mer... Ända sedan snön dök upp förra veckan har jag väntat på töväder eller kanske till och med regn, allt för att bli av med snön. Som om det inte vore nog redan, snöar det ikväll igen och på bara några timmar har det kommit ca två decimeter. Undrar vart det ska sluta...

Anledningen till mitt förakt för dessa vita flingor är att det är helt omöjligt att hindra Benji från att få fnatt i snön. Att vara livlig, busig, hoppig och allmänt tokig är ju ett normaltillstånd för dessa foxar, men i snön förstärks dessa beteenden oerhört och Benji är ju inget undantag. Att han dessutom är rejält understimulerad, fortfarande liten och barnslig och inte heller sett så mycket snö tidigare, hjälper inte precis till att minska fnatten. I normala fall hade han fått springa och hoppa tills han var helt utmattad, men i dagsläget håller hans knä inte ens för normal lek.

Annika har sagt att Benji får gå så länge han går rätt, men med all denna snö blir det inte ens en meter utanför dörren och han måste ju gå för att hålla knäet igång.

Jag vill har töväder och vår, NU!!!!