Foxarna Ilona och Benji

2 augusti - Halmstad
16 augusti . Ystad
17 augusti - Lund (laget Firefox´s)
23 augusti - Kungsbacka
30 augusti - Örebro
6 september - Tidaholm
7 september - Partille (DM)
20 september - Tomten
27 september - Uddevalla (inoff)

2 augusti - Halmstad
16 augusti . Ystad
17 augusti - Lund (laget Firefox´s)
23 augusti - Kungsbacka
6 september - Tidaholm
7 september - Partille (DM)
20 september - Tomten
27 september - Uddevalla (inoff)

På parkeringen utanför Biltema fick jag syn på en jättefin foxterrier som satt med sin matte i bagageluckan. Jag kunde ju förstås inte bärga mig, utan var tvungen gå fram och hälsa. Det visade sig att denna brun/vita hane kommer från Bodils, är sex år gammal och faktiskt bor i stan. Tyvärr verkade matten inte överdrivet intresserad av att träffa likasinnade, så samtalet blev ganska kort.

Fasen vad kul det var och trots att man egentligen var ganska trött efter fyra dagars agility med totalt åtta lopp, ville jag inte riktigt åka hem. :-(

Hoppas att det arrangeras någon liknande tävling nästa år, kanske till och med flera om jag har tur...

Vi åkte upp till Karlstad redan på onsdagen och jag fick då uppleva min första tältrusning. Från kl. 13.00 var det ok att sätta upp tälten och folk stod faktiskt i startgroparna strax innan och när klockan blev ett rusade folk bokstavligen till den plats de sett ut för sitt tält. Inom kort var det nästan fullt med tält runt de åtta banorna och jag var glad över att även jag fått en bra plats vid en av klass 1 banorna (utan att springa som en tok).

Susanne, Annika och jag hade en stuga ett par km från tävlingsplatsen och det fungerade förvånansvärt bra med sex foxterrier i samma stuga. Hundarna var verkligen jätteduktiga och tålmodiga.

Klassordningen var likadan alla dagarna, så för min del hade jag hopploppet ganska tidigt på förmiddagen och agilityloppet på eftermiddagen.

I de fall Susanne lagt ut film på loppet har jag länkat i respektive lopps rubrik.

Torsdag 17 juli

Hoppklass 1

Första loppet på hela tävlingen och jag var ganska nervös. Det märktes förstås i loppet och vi diskade oss.

Agilityklass 1

Lite mindre nervös och vi lyckas nolla på en hyfsad tid. Vi slutade på en 7:e plats av 81 startande och tog vår andra pinne i agilityklass 1.

Det gick även bra för Susanne och Annika, så alla tre hade rosett och pris att hämta på kvällens prisutdelning.

Fredag 18 juli

Hoppklass 1

Vi rev ett hinder i svängen efter slalomen och Ilona sprang av någon anledning förbi näst sista hindret, så vi fick totalt 10 fel.

Agilityklass 1

Kommer inte riktigt ihåg detta lopp, men enligt resultatlistorna så diskade vi oss. Har för mig att Susanne filmade, så jag får väl kolla filmen senare.

Lördag 19 juli

Hoppklass 1

För varje dag gick klasserna lite snabbare och just denna morgon hade föregående klass gått riktigt fort, så när jag kollade läget visade det sig att banvandringarna för medium skulle starta om bara några minuter. Jag skyndade mig bort till startlistorna och givetvis hade jag startnummer 1. Susanne hjälpte mig att värma Ilona under min banvandring, men jag kände mig rätt stressad. Jag gillar inte att ha tidiga startnummer eftersom jag inte kan värma och ladda Ilona i ett svep. Jag har märkt att hon inte alls uppskattar att sättas tillbaka i buren när jag ska gå banvandring.

Oavsett förutsättningar måste man ju gå in och göra sitt bästa ändå och ända fram till sista delen av banan var vi felfria med bra fart, men...jag tajmade det andra av två framförbyten fel och Ilona sprang förbi hopphindret. Har för mig att vi fick fem fel för beröring och Ilona rev ett av hindren på upploppet, så vi slutade på 15 fel och allt bökande gav oss även lite tidsfel. 

Agilityklass 1

Ett helt ok lopp, men jag var för långsam med mitt framförbyte innan slalom och Ilona missar ingången. Tyvärr tappade jag fokus och skickade inte in henne rätt andra gången heller, så vi fick två vägringar i slalom och totalt 10 fel. Är dock mycket nöjd med tiden i jämförelse med övriga startande.

Söndag 20 juli

Hoppklass 1

Det hade regnat hela natten och större delen av morgonen, så det var rätt så halt i det blöta gräset. Efter första hindret halkade Ilona till och rev således andra hindret. En bit in i banan missade Ilona en tunnelingång och det blev jätteknöligt när jag skulle ta tillbaka henne, så vi tog närmaste vägen ut istället och diskade oss.

Agilityklass 1

Trots att vi inte är felfria kändes detta lopp bäst. Vi hade mycket bra fart och jag lyckade skicka Ilona in i två tunnlar utan att behöva vara jättenära. När vi kom till gungan, som var tredje sista hindret, var vi fortfarande felfria och jag kände pinnvittring. Någon enstaka gång händer det att Ilona hoppar av gungan för tidigt om den är långsam, så jag får för mig att detta verkligen inte ska hända i detta lopp. Tyvärr stannade jag lite för långt bak, vilket gjorde att Ilona inte gick fram tillräckligt långt och hade någon tass på kontaktfältet. Jag försökte vänta ut henne, men det resulterade bara i att hon hoppade av gungan och undrade vad jag höll på med... Trots att vi förlorade tid vid gungan gick vi i mål med en hyfsad tid.

Sammanfattning

Agility är det roligaste som finns och nu finns det inte längre någon återvändo...jag är agilitybiten för alltid!!!

Ilona och jag är på gång, fast vi måste verkligen förbättra vår slalom. För att kunna konkurrera i de högre klasserna måste farten vara högre och vi måste behärska högerslalom. Det får bli ett vinterprojekt.

Efter att ha slitit ut innersulan i fotbollsskorna fick jag i mina inlägg och kunde således springa i dem och vilken skillnad. Trots regnblöta banor halkade jag inte en enda gång. Nu kanske matte inte behöver sinka sin hund...

Är mycket nöjd med farten och trots en del fel har vi ändå gjort flera lopp som jag är nöjd med.

Kontaktfälten har hållit, trots att jag utmanat ödet i några lopp och släppt henne tidigt.

Vi har ju aldrig tävlat fyra dagar i rad, så jag var lite fundersam på om Ilona skulle orka, men hon var nog som mest taggad i det åttonde och sista loppet och det fanns inget i hennes prestationer som tydde på att hon var trött eller något annat.

Har också fått en hel del bra träningstips (tack tjejer) och lärt mig en del genom att titta på proffsen i klass 3. Nu kommer det att bli hårdträning under vintern inför säsongen 2009.  

Ilona är helt fantastisk!! Ger alltid sitt yttersta och följer handlingen till punkt och pricka. Det innebär ju förstås att om det inte fungerar, är det ju mitt fel... Idag har i alla fall denna matten handlat någorlunda...

Agilityklass 1

Balanshindren var av den målade typen och Ilona har knappt kört på sådana, så jag var lite nervös för att hon skulle halka och således välja att hoppa av kontaktfälten. I övrigt var det en lätt bana där det svåraste var att slalomen kom efter säcken och det var viktigt att jag förberedde henne ordentligt redan innan hon kom ut ur släpet. Balanshindren hade jag inte behövt oroa mig för, Ilona sprang över dem lika säkert som på dem med matta. Jag måste sluta underskatta min hund...skäms matte. Tyvärr väntade jag inte tillräckligt länge på henne i slalomen, så hon gick ur sista porten och när jag tog tillbaka henne blev hon arg och hoppade på mig, varpå vi fick ytterligare fem fel för beröring.

Hoppklass 1

En mycket fartig bana med några delar som för oss kunde vara riktiga fällor. Banan började med raksträcka (hopp, långhopp & däck) och som fjärde hinder låg en tunnel snett till vänster. För att resten skulle flyta på smidigt och inte förlora tid borde man vara på högersidan om raksträckan och försöka trycka in hunden i tunneln. Detta är inte vi bra på så det var en chansning med detta handlingsbeslut. I övrigt kändes det som om vi egentligen inte skulle ha någon chans eftersom vi förlorar lite tid på vår långsamma slalom och det finns så många andra som är jättesnabba. Om vi överhuvudtaget skulle ha någon chans var vi tvungna att ge allt och om vi skulle gå i mål felfria, så kanske...

I alla fall startade vi med den inställningen och Ilona var förstås med på noterna. Vi klarar tunneln efter raksträckan utan problem, matte måste återigen lita på sin hund... och när vi kom till slalomen hade vi mycket högre fart än vi någonsin haft, men jag hoppades att Ilona skulle reda ut det, vilket hon faktiskt gjorde. Fixade ingången perfekt och fortsatte genom utan problem. Halva banan var gjord och nu gällde det att springa så fort vi bara kunde. Tro det eller ej, men vi kom faktiskt i mål felfria, fast jag missade tiden i lyckoruset.

När jag sansat mig kom jag på att tiden var ju jätteviktig eftersom det endast fanns fem pinnar att slåss om och jag visste att några redan hade nollat. Jag startade tidigt i klassen och väntan fram tills de ropade ut resultaten var nästan olidlig. Jag hade ont i magen och de runt om kring jag frågat om de hört min tid trodde att den låg kring 30-31 sekunder och de som nollat efter mig hade alla bättre tid. Till slut var jag i princip övertygad om att tiden inte skulle räcka till för att ta pinne. Äntligen var klassen slut och speakern ropade ut;

•-         På första plats xxxx och på andra plats Veronica med Ilona

Hakan ramlade nästan i backen och jag trodde nästan att de gjort fel... Det hade de förstås inte och vi kom verkligen på andra plats och tog vår första pinne i hoppklass 1.

Jag är förstås jättenöjd med hela loppet, men tiden var verkligen jättebra (27,15 s). Mitt mål har varit att vi ska komma upp i farter över 4 m/s och det gjorde vi i detta lopp...närmare bestämt 4,18 m/s och då med en lite långsam slalom som drar ner hastigheten.

En liten kul grej var att klubben hade gjort träpinnar som de målat i ena änden och satt presentsnöre på. Man fick verkligen en pinne med sig hem och en jätterosett på 40 cm.

Ilona är världens bästa, finaste foxterrier!!!!!!!

Tog ledigt på eftermiddagen och styrde färden mot Skåne redan på fredagen för att slippa åka mitt i natten. Innan jag åkte till Karro, skulle jag ta vägen om Bjuv och sätta upp tältet för att få en bra plats vid banan och då helst i skuggan. Jag kom iväg innan tre, men missade tyvärr inte rusningen i Göteborg och fick stå i kö i ca 40 minuter där det normalt tar några minuter att köra igenom. På grund av värmen blev det näst intill outhärdligt varmt i bilen och jag var lite bekymrad för hundarna. Hade dock förberett så de låg på varsin kylfilt och de hade förstås rejält med vatten.

Väl nere i Skåne missade jag avfarten till Bjuv på grund av ett missförstånd med vägnummer och blev osäker på vart jag skulle svänga av. Jag körde i alla fall vidare och plötsligt var jag mitt i ett vägarbete norr om Landskrona och fick stå i kö ytterligare 50 minuter. Med hjälp från Susanne hittade jag av motorvägen och in på några småvägar som efter en del letande ledde mig till rätt väg mot Bjuv. Totalt två timmar gick till denna omväg, så jag var rejält trött på att köra bil när jag väl kom till Bjuv. Susanne var kvar och vi hjälptes åt att sätta upp tältet på en jättefin skuggig plats vid klass 1 banan.

Äntligen kunde jag åka sista biten till Karro och både jag och hundarna var lyckliga över att bilresan var slut för dagen. Vi avslutade kvällen med att gå en 5-kilometersrunda och längs vägen fanns en insjö där hundarna kunde bada och matte var genast förlåten för den långa, varma och urtråkiga bilresan.

Lördag

Lakrits skulle mätas, så vi var bland de första på tävlingsplatsen och det var skönt att installera hundarna och oss i lugn och ro. Redan på förmiddagen var det varmt, så vi var mycket glada över tältplatsen i skuggan.

Agilityklass 1

Vi får en rivning i en sväng och Ilona hoppade gungan, så vi slutade på 10 fel. Gungan var av den gamla lite tyngre typen som är långsammare och Ilona har inte fått särskilt mycket träning på denna typ och hoppade således av innan den slog i backen. Måste leta upp någon närliggande klubb som har denna typ av gunga.

Hoppklass 1

Vi diskade oss, men jag kommer inte ihåg varför...? Att se banan igen hade nog friskat upp minnet, men de har inte kommit ut än.

Agilitylagklass

Efter tunneln låg balansen farligt nära och om man inte var snabb nog när hunden kom ut ur tunneln kunde den lätt dra på balansen istället för till slalomen som var nästa hinder. Vi diskade oss förstås här...

I laget på lördagen startade jag, Fredrik och Karro och slutresultatet blev 100% disk.

Det var ett gäng trötta mattar och hundar som åkte hem till Karro för att grilla på kvällen. Efter mycket god mat och många skratt stupade vi alla stupade i säng för att ladda för söndagen.

Söndag

Lite tröttare än på lördagen, men fast besluten att göra bättre ifrån mig.

Agilityklass 1

I detta lopp river vi två hopphinder, även här i svängarna, så det blir till att träna mera på stjärnor och svängar. Numera försöker jag att inte hålla igen, utan köra så fort det går och då får jag räkna med lite fel och rivningar innan Ilona fått chansen att anpassa sig efter den ökade farten. Efter rivningen springer jag på bra och om jag minns rätt utför vi inte gungan helt rätt i detta lopp heller, så vi fick nog de sista fem felen där. Vi slutar i alla fall på 15 fel.

Hoppklass 1

Efter ett långt snack med Annika om klasser, träning, inställning m.m. fick jag mig en ordentlig funderare vilket till stor del påverkade de två lopp som återstod på söndagen. Det var till att lägga prestationsångesten på hyllan och koncentrera sig på att göra ett bra lopp istället för allt annat som rusar runt i huvudet. Sagt och gjort, jag satsade och fram till sista hindret var vi nollade med vad som kändes en hyfsad tid, men jag snubblade tyvärr bokstavligen på mållinjen... Näst sista hindret var en kort tunnel och jag hade väl så mycket pinnvittring att jag inte var tillräckligt tydlig till Ilona och vi krockar, varpå jag stupar på näsan och biter i gräset. Givetvis var jag besviken, men det är sådant här som händer och man får väl bli klokare i framtiden och inte ta ut segern i förskott... Loppet är filmat, så om jag får tekniken att fungera kommer jag att lägga ut det här.

Hopplagklass

Nu var även Susanne J med, så vi startade med fullt lag.

Även i detta lopp kör vi för fullt (så fullt det går i den varma åskluften) och gör en riktigt fint lopp, men vi drar på oss en vägran vid en tunnelingång där jag inte hinner med mitt ffb och försöker istället med ett bakombyte, vilket inte fungerade. Ilona känner direkt på mig när jag blir osäker för att jag inte gör som jag planerat. På grund av snurrandet får vi också lite tidsfel.

Karro kom också i mål med lite fel, men tyvärr diskade sig Fredrik och Susanne, så då var ju även laget diskat.

Det var jättekul att köra lag, så jag hoppas det blir möjligt att vi åker på fler tävlingar.

Firefox´s - Fredrik (Nelly), jag (Ilona), Karro (Lakrits) och Susanne J (Zorro)

Övriga foxar

Annika och Susanne P gjorde flera superfina lopp och fick med sig några SM-nollor. Fredrik tog sin första pinne i hoppklass 2. Karro gjorde sin första tävling och fixade två individuella lopp och ett laglopp. Inte illa på premiären. Susanne J gjorde också fina lopp, tyvärr med lite fel, men med bra fart.  

Hemresan förflöt utan problem och när jag parkerade hemma vid niotiden på kvällen var både jag och hundarna rejält trötta.

Efter denna helg har jag verkligen insett vikten av fart redan från början i agilityträningen och kommer att träna helt annorlunda i framtiden. Det kommer att ta ett tag innan Ilona och jag kommer i fas igen på grund av den ökade farten, men det har vi ju igen i det långa loppet. Märkte en tydlig skillnad på Ilona under hopploppet och lagloppet på söndagen. Hennes gensvar kom omedelbart genom att hon lade in en extra växel. Matte måste lära sig att inte fega och släppa prestationsångesten. Då kan jag istället koncentrera mig på det som är viktigt.

Agility är det roligaste som finns och att dessutom ha trevligt sällskap, kan det blir bättre... :o)

Ikväll har Fia fått flytta hem till ett ungt par från Göteborg. De verkade mycket rara och blev förtjusta i Fia direkt. Även om man förstås aldrig kan veta så känns det verkligen som om hon kommer till ett bra hem där de har tid och engagemang. Det känns lite vemodigt och den första tiden kommer det att vara tomt, men Fias bästa måste komma först.

Kamplek är ju Ilonas favoritbelöning och även om hon egentligen är överförtjust i sin nuvarande kamptross, så skadar det inte att variera sig ibland. Susanne använder en rattmuff, vilket gav mig idén att testa det på mina hundar.

I går gick jag in på reservdelsbutiken på gatan och frågade expediten i kassan efter en rattmuff. Han tittade lite konstigt på mig och undrade om jag fryser om händerna? Jag svarade leende nej och tyckte att han kan få undra lite över varför jag köper en rattmuff på sommaren. Han säger sedan att under denna årstid ligger de någonstans på lagret, så han får kolla om de över huvud taget har någon. Jag fick följa med in på lagret och i en låda hittade han några muffar i fårskinn i olika färger och tjocklekar. Under tiden jag valde, kunde inte expediten hålla sig längre och frågade om jag inte ska ha en värmesits samtidigt?

Jag förklarade för honom att jag ska använda rattmuffen som kampleksak till min hund när vi tränar och ansiktsuttrycket visade tydligt att han aldrig hört något liknande. Han svarade skrattande att det här hade han inte väntat sig när han gick upp i morse, men att det definitivt lyft dagen.

Jag betalade de 45 kronorna som rattmuffen kostade (jättebilligt) och log på vägen hem över expeditens förvåning.   

När jag kom hem låg muffen i väskan och det tog inte många sekunder förrän Ilona hade dragit den ur väskan och ruskade för det vilda. :o)

Rasklubben ordnade grytläger i Hillerstorp under helgen med både träning och avslutningsvis anlagsprov för de som ville. Lägret anordnades i anslutning till utställningen i Borås för att underlätta för dem som även ville ställa ut sina jaktfoxar och få utställningsmeriten som behövs för att erhålla championatet. Ulricehamns BK arrangerade agilitytävling, så helgen bjöd verkligen på varierad underhållning.

Fredag

Efter jobbet blev det till att kasta sig i bilen för att försöka hinna till grytet innan träningen var slut för kvällen. Jag räknade med ca 2,5 timmars körväg, så det var lite bråttom. På grund av köer i Borås blev jag lite försenad, så det var med nöd och näppe jag hann fram och fick träna.

Förutsättningarna för hundarna var väl inte precis idealiska. Att tas direkt ur bilen, få en kort rastning och sedan direkt in till grävlingen och grytet främjar väl inte direkt träningen, men eftersom de väntat på mig blev det så.

Benji var först ut, men idag tyckte han att det var läskigt och ville egentligen undersöka omgivningen först istället för att bli satt i gången framför kitteln. Efter mycket övertalning kom han ändå igång och skällde lite, men intensiteten från första träningen var inte riktigt där. En del berodde säkert på att jag verkligen ville att det skulle gå bra och således pressade honom för mycket.

Ilona tyckte även hon att det var läskigt, men kom igång snabbare med skallandet. Hon fick även prova att gå lite i en gång, men det uppskattades måttligt och hon fick lockas ut.

Efter grytträningen åkte vi tillbaka till Borås för att möta upp med Susanne och checka in på hotellet. Det kändes lite konstigt att bo på hotell när man bara har 1,5 timmars körväg, men ibland måste man unna sig och det var förstås mycket trevligare att bo tillsammans med de andra än att behöva åka hem. Totalt hade vi sex hundar på hotellrummet, två hanar och fyra tikar, men det gick verkligen över förväntan. Benji och Albin fick tyvärr vara lite mer i burarna än tikarna, men vi ville inte utmana ödet med så många hundar i ett rum.

Lördag

På förmiddagen åkte vi till Ryda-fältet för utställning och agilitytävling. Jag hade missat anmäla Benji till utställningen, så vi fick agera publik och hejarklack idag.

Ida ställde Albin och Karoline ställde Lakrits som båda fick ettor. Jaktfoxarna som ställdes fick de ettor och tvåor de behövde för sina championat, så de var jättenöjda.

Susanne och Buffy gjorde ett par fina lopp och fick deras första SM nolla i hoppklass.

På eftermiddagen var det åter dags för en tripp till Hillerstorp och träning i grytet. Efter gårdagens träning var jag lite fundersam på om jag skulle bry mig om att träna med dem. Hade lite dåligt samvete för att jag pressat på och kanske gett hundarna en dålig erfarenhet.

Jag bestämde mig ändå för att träna Benji och låta honom göra det han ville och ville han inte så var det ok också. Han kom igång och skällde lite, men han ville inte riktigt vara där, så jag bröt precis när han slutat skälla för att han skulle få en bra upplevelse. Ilona visade tydligt att hon inte ville in till konstgrytet, så hon fick givetvis slippa. Efter detta bestämde jag mig för att släppa grytträningen och acceptera att mina hundar inte har någon direkt fallenhet för grytjakt. Vi har i alla fall provat på och lärt en massa om rasens ursprungliga syfte och grytträning/grytjakt i största allmänhet. Det är ju ändå viktigt att känna till och det ger en större förståelse för den egna hunden.

Det var dock jättekul att se de riktiga jaktfoxarna och vilken oerhörd skillnad det är på deras intresse och arbete i konstgrytet jämfört med mina hundar.

Susanne och jag diskuterade huruvida en jaktfox skulle vara lämplig för agility och om det kanske var det man skulle satsa på till nästa hund. Storleksmässigt är de mycket mindre och de vi träffade var jättetrevliga i temperamentet.

Vi avslutade med att grilla och jaktfolket delade med sig av sin erfarenhet och berättade en massa underhållande historier.

Tillbaka till hotellet i Borås och det var mycket trötta mattar och hundar som stupade i säng efter kvällsbestyren. Tydligen var vissa så trötta att de gick i sömnen och nästan attackerade grannsängen, men det är bara hörsägen. Personen i fråga har inget minne av någon sådan händelse och även om några blåmärken på låret vittnar om att något hänt kan är jag inte överbevisad...

Söndag

Idag var det bara agility på schemat och vi åkte till Ryda-fältet för att kolla Susanne och Buffy. Tyvärr fick de oförtjänt fem fel för beröring i ett av loppen, annars hade ytterligare en SM-nolla varit i hamn.

Efter att Susanne kört sina lopp och jag shoppat lite kändes det att helgens bravader började ta ut sin rätt och vi styrde kosan hemåt. Det är så skönt att inte behöva kasta sig i säng när man kommer hem, utan kan ha lite kväll också. Hundarna stöp när vi kom hem och sov resten av den kvällen...