Foxarna Ilona och Benji

Ilona är helt fantastisk!! Ger alltid sitt yttersta och följer handlingen till punkt och pricka. Det innebär ju förstås att om det inte fungerar, är det ju mitt fel... Idag har i alla fall denna matten handlat någorlunda...

Agilityklass 1

Balanshindren var av den målade typen och Ilona har knappt kört på sådana, så jag var lite nervös för att hon skulle halka och således välja att hoppa av kontaktfälten. I övrigt var det en lätt bana där det svåraste var att slalomen kom efter säcken och det var viktigt att jag förberedde henne ordentligt redan innan hon kom ut ur släpet. Balanshindren hade jag inte behövt oroa mig för, Ilona sprang över dem lika säkert som på dem med matta. Jag måste sluta underskatta min hund...skäms matte. Tyvärr väntade jag inte tillräckligt länge på henne i slalomen, så hon gick ur sista porten och när jag tog tillbaka henne blev hon arg och hoppade på mig, varpå vi fick ytterligare fem fel för beröring.

Hoppklass 1

En mycket fartig bana med några delar som för oss kunde vara riktiga fällor. Banan började med raksträcka (hopp, långhopp & däck) och som fjärde hinder låg en tunnel snett till vänster. För att resten skulle flyta på smidigt och inte förlora tid borde man vara på högersidan om raksträckan och försöka trycka in hunden i tunneln. Detta är inte vi bra på så det var en chansning med detta handlingsbeslut. I övrigt kändes det som om vi egentligen inte skulle ha någon chans eftersom vi förlorar lite tid på vår långsamma slalom och det finns så många andra som är jättesnabba. Om vi överhuvudtaget skulle ha någon chans var vi tvungna att ge allt och om vi skulle gå i mål felfria, så kanske...

I alla fall startade vi med den inställningen och Ilona var förstås med på noterna. Vi klarar tunneln efter raksträckan utan problem, matte måste återigen lita på sin hund... och när vi kom till slalomen hade vi mycket högre fart än vi någonsin haft, men jag hoppades att Ilona skulle reda ut det, vilket hon faktiskt gjorde. Fixade ingången perfekt och fortsatte genom utan problem. Halva banan var gjord och nu gällde det att springa så fort vi bara kunde. Tro det eller ej, men vi kom faktiskt i mål felfria, fast jag missade tiden i lyckoruset.

När jag sansat mig kom jag på att tiden var ju jätteviktig eftersom det endast fanns fem pinnar att slåss om och jag visste att några redan hade nollat. Jag startade tidigt i klassen och väntan fram tills de ropade ut resultaten var nästan olidlig. Jag hade ont i magen och de runt om kring jag frågat om de hört min tid trodde att den låg kring 30-31 sekunder och de som nollat efter mig hade alla bättre tid. Till slut var jag i princip övertygad om att tiden inte skulle räcka till för att ta pinne. Äntligen var klassen slut och speakern ropade ut;

•-         På första plats xxxx och på andra plats Veronica med Ilona

Hakan ramlade nästan i backen och jag trodde nästan att de gjort fel... Det hade de förstås inte och vi kom verkligen på andra plats och tog vår första pinne i hoppklass 1.

Jag är förstås jättenöjd med hela loppet, men tiden var verkligen jättebra (27,15 s). Mitt mål har varit att vi ska komma upp i farter över 4 m/s och det gjorde vi i detta lopp...närmare bestämt 4,18 m/s och då med en lite långsam slalom som drar ner hastigheten.

En liten kul grej var att klubben hade gjort träpinnar som de målat i ena änden och satt presentsnöre på. Man fick verkligen en pinne med sig hem och en jätterosett på 40 cm.

Ilona är världens bästa, finaste foxterrier!!!!!!!