Foxarna Ilona och Benji

Nu närmar sig premiären för laget med stormsteg. Till helgen är det dags för Firefox´s att göra entré i Bjuv. Startlistorna har kommit ut och det var verkligen jättekul att se våra namn i startlistan.   

http://www.bjuvsbk.se/pages_html/startlistor/bc_08/aglaglord_medium.htm

http://www.bjuvsbk.se/pages_html/startlistor/bc_08/holagsond_medium.htm

Officiell kvällstävling för endast medium med alla klasser.

Det har varit lite mycket de senaste veckorna, så tyvärr kände jag mig långt ifrån taggad när jag åkte till tävlingen. Resultaten var inte särskilt bra, men det finns ändå saker att vara nöjd över.

Agility 1

Vi fick en vägran vid en tunnelingång som var lite vinklad. Jag trodde att Ilona hade låst på tunneln och vek av för att göra mitt framförbyte och Ilona gjorde likadant. På gungan fick vi ytterligare 5 fel när Ilona inte väntade på nerslaget innan hon hoppade av och fick en liten flygtur. Gungan var av den äldre typen som är lite tyngre och väger således över långsammare. Ilona har inte fått träna särskilt mycket på denna typ av gunga, så jag utgår ifrån att det var orsaken och får försöka leta upp någon att träna på framöver.

Det som var bra i loppet var kontaktfälten, ingången i slalomen och att Ilona hade bra sug framåt.

Hopp 1

Även i detta lopp klantade jag mig vid en tunnel och vek av alldeles för tidigt och drog förstås med mig Ilona förbi tunneln. Jäkla puckomatte som gör samma misstag två gånger på samma tävling.

Det som jag var mest nöjd med på hela tävlingen var Ilonas slalom i detta lopp. Det var jättelångt från hopphindret fram till slalomen, vilket ofta bäddar för frustrationsskäll och snurrar när Ilona inte riktigt fattar vart hon ska. I och med att vi haft/har problem med slalomen så är ju Ilonas sug inte jättestort, så jag var verkligen nervös inför slalomen. Ilona överraskade dock genom att sikta framåt och göra en jättefin ingång. Jag blev så glad att jag var tvungen att berömma henne ordentligt, vilket i och för sig gjorde att hon gick ur, men det var det värt.

Jag var så trött innan vi åkte att jag glömde kolla resultatlistorna, så jag har ingen aning om tider och så, men det kändes inte som om vi slog några hastighetsrekord direkt.

Efter att ha släppt av alla i bilen var jag hemma halv ett på natten och kom nog inte i säng förrän kvart över ett. Jag kan inte påstå att jag var speciellt pigg när klockan ringde vid fem och det var dags att gå upp, åka på tjänsteresa och jobba ca tolv timmar.

Efter att ha klippt gräset i några timmar på klubben var det äntligen dags för lite träning och hundarna tyckte att det inte var en minut för tidigt...

Under uppvärmningspromenaden var Ilona lös och när vi bara har några meter kvar till agilityplanen fick hon ok till att springa in. Agilityplanen är ju inhägnad och medan jag stängde grindarna stretade Benji i kopplet för att komma in till Ilona. Just idag tog det extra lång tid eftersom båda grindarna varit öppna för att få in åkgräsklipparen och repet som stänger grindarna hade gått upp.

Under tiden jag fixade med detta fick jag en bestämd känsla av att jag måste vända mig om och kolla Benji...och vilken tur att jag gjorde det!!! Ungefär 10-15 cm från Benji låg det en huggorm och den var beredd att hugga. Med hjärtat i halsgropen skyndade jag mig förbi ormen, tog Benji med mig en bra bit bort från grindarna och försökte minnas alla ljud jag hört innan jag vände mig om. Ormen ringlade in i det höga gräset och bort från planen.

Jag konstaterade dock att Benji med största sannolikhet inte blivit biten, dels för att jag inte hört honom pipa till, dels för att ormen verkligen såg ut som om den förberedde attacken och dels för att Benji inte ens verkade ha upptäckt ormen. Givetvis höll jag honom under noggrann uppsikt den närmaste tiden.

Jag är oerhört tacksam för att ingen av hundarna blev bitna. Jag vet ju inte hur länge den varit där och ormen kunde ju även ha bitit Ilona när hon sprang genom grindarna.

Det blev ju förstås inte någon träning och hundarna som inte insåg allvaret, blev mycket besvikna när vi åkte hem istället.

Ormen har setts vid några tillfällen, så den har väl sin håla någonstans i närheten. Känns lite otäckt att träna och ha hundarna lösa när det finns huggorm så nära. Hundarna fattar ju inte att det är farligt, utan tycker det ser jättekul ut när den ringlar eller lyfter huvudet. Det ligger ju inte precis i rasen heller att backa för en angripare...

Visst var Ilona fin innan öronen reste sig! På bilden är hon 5 månader.

Inofficiell tävling med två klass 1 lopp och två öppenklasser. Det viktigaste för dagen var att klara de för oss svåra passagerna i banorna med både fart och säkerhet samt att ha kul. Sedan om vi diskade oss eller inte hade mindre betydelse.  

Agilityklass 1

En bana med lagom svårigheter att börja dagen med. Den innehöll dock något jag aldrig sett tidigare och det var att alla balanshindren var placerade efter varandra; först gungan, sedan A-hindret och slutligen balansbommen. Vi diskade oss tyvärr redan på fjärde hindret när jag placerade mig fel och Ilona hoppade tillbaka över hindret igen istället för att runda det. Resten av loppet gick bra och hon satte kontaktfälten ok.

Hoppklass 1

Ingen särskilt svår bana, men vi diskade oss på upploppet. Jag ökade på upploppet och i sitt försök att skynda sig tog Ilona ramen på däcket. Vi hade så hög fart att det bara hade varit konstigt att ta tillbaka och göra om däcket, speciellt när vi bara hade ett hinder kvar. Det är mycket sällan Ilona hoppar i ramen, så jag anser inte att det är något problem.  

Öppen agilityklass

Kanske något svårare bana än i klass 1, men inte några speciella fällor. Några hinder in i banan kom en längre tunnel där jag skulle skynda mig och göra ett framförbyte, men tyvärr halkade jag i det blöta gräset och la mig. Jag kom upp rätt snabbt, men har tappat flytet och resten av banan går sådär.

Öppen hoppklass

Äntligen en riktigt knixig och utmanande bana. När jag gick banan fick jag leta efter nummerskyltarna och det tog några varv innan jag hade en plan. Sex framförbyten och ett bakombyte krävdes för att lösa banan. Vi hade bra flyt och bytena fungerade som jag tänkt mig. Vi var nollade fram till upploppet och men tyvärr fixade inte Ilona återigen att bedöma avståndet när jag stressade, så en tass nuddar långhoppet och vi fick fem fel. Vi slutar på en femte plats, men jag är riktigt nöjd med tiden.

Det var så jäkla kul att satsa på fart och se hur vi klarade hindersäkerheten med ökad fart och visst finns det saker att träna på, men också en hel del bra att bygga på.

Inofficiell tävling med två öppenklasser där banorna bjöd på flera bra och roliga svårigheter.

Jag har kommit på att jag fegar en del på officiella tävlingar och bara kör på halvfart, både fart- och handlingsmässigt. Planen var att på helgens inofficiella tävlingar utmana både mig själv och Ilona och våga chansa lite. Generellt sett tycker jag inte att vi har några problem med farten, men varför nöja sig med det. Jag vill i framtiden kunna vara med och konkurrera och då måste vi bli snabbare och även behålla säkerhet när farten ökar. Ibland har Ilona haft problem med rivningar när farten ökar, så hoppteknik i kombination med hög fart även på träning kommer nog att lära henne när hon ska göra avstampet.

Öppen hopp

En lagom knixig bana som egentligen inte var särskilt svår om man placerade sig och tajmade rätt. Ilona var taggad och även om jag gjorde några små missar, nollade vi och slutade på en tredje plats. Slalomen var helt ok och Ilona fixade även ett hopp som var placerat i utkanten utan något hinder efter, utan hunden ska sedan vända tillbaka och runda hindret. Ilona brukar bli osäker när jag saktar in och förbereder mitt bakombyte, så ibland har det resulterat i en vägran och knölig handling.

Öppen agility

En helt galen bana med en hel del knepigheter som krävde sin handler. För mig var det värsta att en lååååång tunnel placerats under balansbommen. Tunneln var med två gånger och balansen en, så vi hade lite att bita i.

Första gången i tunneln gick bra, men när vi skulle ta den från andra hållet var jag lite efter och kände att jag inte riktigt hann med mitt framförbyte och chansade med ett bakombyte. Tunneln var vänd bort ifrån oss och Ilona suger inte på tunnlar så bra att hon fixar en öppning som hon inte ser alls. Därför skulle jag göra ett ffb och skicka henne nästan rakt in. Givetvis gick det inte hem och jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte ändra på min handlingsplan och hellre ta en liten fulsnurr. Ilona vände givetvis i tunneln och sedan var ju flytet borta. Vi fortsatte banan, men missade på fler ställen och jag hade ingen lust att ta tillbaka och harva, så vi bara fortsatte och blev förstås diskade.

Trots varierat resultat var jag nöjd när jag åkte hem och det är skönt med inofficiella tävlingar där man kan släppa nervositet och tävlingsdjävulen och istället få bra träning på tävlingssituation och handlingen.

Som avslutning på resan i Skåneland åkte vi till hundslingan i Hovdala utanför Hässleholm för en dag med nästan bara foxar.

Sju mattar, en husse och två barn dök upp med sammanlagt tio foxar, en fox/d-s gårdshund och en parson.

Efter en varm promenad längs hunsslingan får hundarna bada och sedan är det dags för mattar och hussar att fika. Ida hade bakat en jättegod kladdkaka med passande garnering som vi festade på.

Rebecka visade lite trix med sin fox och parson.

Här skuttar hundarna växelvis över varandra. Jag lyckades tyvärr inte helt med tajmingen.

Jasmin biter om det finger Rebecka säger

Vid hundslingan finns en jättestor inhägnad där hundarna fick turas om att springa och busa med varandra (de som fortfarande orkade i värmen alltså, typ Benji och ett par till).

Ida hade också ordnat tipspromenad med foxrelaterade frågor och jättefina priser.

Avslutningsvis tog Ida fram trimbord och saxar, så den som ville kunde åka hem med sommarfrisyr. Benji var en av de lyckliga så nu har han en fin valprumpa...

Klass 1 låg sist på dagen efter klass 3, klass 2 och lagklasserna, så jag satt och väntade och väntade i hettan. För lite vätsketillförsel i kombination med värmen gjorde att jag var långt ifrån alert när det blev dags för klass 1. Jag brukar tåla värme och sol ganska bra, så jag hade faktiskt inte väntat mig att bli så påverkad som jag faktiskt blev. Det är bara att ta lärdom och förbereda sig bättre nästa gång.

Agilityklass 1

En trevlig bana där det svåraste låg i slutet av banan, men inget oroande. Redan på fjärde hindret drog vi på oss 5 fel, i slalom givetvis, på grund av att jag inte visade in Ilona ordentligt. På träning får hon hitta in själv, men jag vet ju att jag måste stötta mer på tävling, vilket jag tyvärr inte gjorde i detta lopp. På det stora hela gick resten av loppet bra och hon satte alla kontaktfält jättefint. På slutrakan diskade vi oss när Ilona drog förbi ett hopphinder vilket jag ignorerade och fortsatte banan ut.

Hoppklass 1

En knixig bana med konstiga linjer, vilket jag har mycket svårt för. Jag har inget emot knepigheter med många byten eller andra svårigheter, bara det finns flyt i banan. Under banvandringen hade jag mycket svårt att bestämma mig för vart och vilken typ av byten jag skulle göra.

En bit in i banan gjorde jag ett bakombyte innan långhoppet och den chansningen gick tyvärr inte hem. Ilona hoppade snett över långhoppet, men jag valde att ignorera det och fortsätta. När vi kom till slalomen var jag långt ifrån alert och efter ungefär halva gick Ilona ur. Vi tog om och samma sak hände igen. Vi tog om igen och nu var Ilona så frustrerad att hon hoppade upp och bet mig i underarmen. Denna gång klarade vi alla tolv, men jag kände att vi hade förbrukat vår tid på banan, så jag tog närmaste vägen ut.

Ilona däremot verkade inte vara särskilt påverkad av värmen och sprang på som vanligt. Matte får skärpa till sig så hon håller ihop även fast det är varmt och syrefattigt.

Susanne och Buffy gjorde sitt första lopp i agilityklass 3 vilket de förstås nollade. :o)

Hela fyra foxar var anmälda till denna agilitytävling på självaste nationaldagen; Susanne med Sune och Buffy, Fredrik med Nelly och jag med Ilona.

Hoppklass 1

Först ut på dagen var jag och Ilona i hoppklass 1. Banan var flytig och utan några större konstigheter. Min största fasa var som vanligt slalomen och på de sista träningarna har det gått riktigt dåligt, så förväntningarna var lågt satta. Vi gjorde ett riktigt bra lopp, men tyvärr rev Ilona ett hinder i en u-sväng och vi slutade på 5 fel. Det händer rätt som det är att Ilona river när hon försöker tajta upp i en sväng och gör avstampet för tidigt. Hem och träna hoppteknik så Ilona blir bättre på avståndsbedömning.

Susanne filmade loppet och det är verkligen både roligt och nyttigt att se sig själv. Jag måste skaffa mig en filmkamera och analysera mina lopp.

Agilityklass 1

Banan började med hopp, hopp och A-hindret så jag satte Ilona och placerade mig strax innan andra hopphindret. Jag upplevde inte att jag vände ryggen till Ilona eller släppte henne med blicken, men något måste ha hänt, för hon rundade hinder nummer två och kom upp bakom mig. I och för sig koncentrerade väl jag mig på A-hindret och det kommande kontaktfältet, så det kanske räckte. Det konstiga är att hon fick ta en omväg för att kunna runda hindret. Det hade alltså varit lättare att hoppa än att springa runt.  Ja, ja, ibland blir det inte som man tänkt sig.

Vi körde förstås klart banan och Susanne tog några kort. Det känns i alla fall bra att kontaktfälten sitter. Balansen var med två gånger i banan och på andra nerfarten släppte jag henne lite för tidigt, men jag tror inte att det kommer att ge några problem.

Fredrik och Nelly har ju en pinne kvar i agilityklass 1, men tyvärr hoppade Nelly lite för tidigt på nerfarten på A-hindret, så de slutade på 5 fel.

Hoppklass 2

Fredriks första start efter uppflyttningen och de gjorde ett jättefint nollat lopp. Tyvärr var Nelly lite påverkad av värmen så de fick lite tidsfel, men vilken fin handling av Fredrik.

Agilityklass 2

Susanne och Buffy visade var skåpet ska stå och gjorde ett superfint lopp och vann hela klassen. Detta innebär att de tog sin sista pinne och fick den efterlängtade uppflyttningen.  

Hoppklass 3

Proffset Susanne körde med både Sune och Buffy och jag filmade dem efter bästa förmåga. Det är nyttigt att se både banorna och förarnas handling i de högre klasserna. Man både lär sig och vet vad som väntar.

Efter tävlingen styrdes kosan mot Skåne och morgondagens tävling i Råådalen.

...är det namn vi enats om på laget.

Firefox´s är titeln på en Clintan film och det är därifrån idén kommer. Har inte sett filmen själv, så jag vet inte riktigt vad titeln syftar på, men tycker att namnet passar på ett foxlag. Vi kan ju alltid hoppas att namnet för lite tur med sig... ;-)

Följande tävlingar har jag planerat att åka på i sommar:

6 juni - Göteborg

7 juni - Råådalen

14 juni - Stenungsund (inoff)

15 juni - Vara-Grästorp (inoff)

25 juni - Varberg

5-6  juli - Bjuv (premiär för laget)
12 juli - Bollebygd
17-20 juli - Värmlandshoppet
2 augusti - Halmstad
17 augusti - Lund (Ev med laget)
23 augusti - Kungsbacka

Om jag i slutändan åker på alla återstår att se

Tänk att vi lyckats med något så fantastiskt som att få ihop ett lag bestående av bara foxar. De fyra lyckliga ekipagen är jag - Ilona, Karoline - Lakrits, Susanne - Zorro och Fredrik - Nelly. Vi har inte enats om något namn ännnu, men vi håller på och spånar.

Premiären kommer att vara i Bjuv i början av juli och det ska verkligen bli kul. Det viktigaste för mig vad gäller laget är att ha kul på banan, bra gemenskap med mina lagkamrater och få mer tävlingsrutin. 

Se upp på agilitybanorna, Sveriges första foxlag är på gång...

Klubbmästerskap i agility har gått av stapeln idag i samband med klubbens årliga inofficiella utställning och en träningstävling där de närliggande klubbarna var inbjudna. Till själva mästerskapet var det inte särskilt många anmälda och värmen gjorde säkert att endast några få dök upp till träningstävlingen.

Både hopp- och agilityklassen bjöd på roliga banor med bra svårigheter. I "mördande konkurrens" blev Ilona och jag klubbmästare i medium och får behålla vandringspokalen ytterligare ett år.            

Idag var det äntligen dags för hundarna att för första gången någonsin få möta grävlingen och testas i ett konstgryt. Värmen bekymrade mig lite, men hoppades att intresset för grävlingen skulle vara tillräckligt stort för att ändå kunna träna.

Först fick jag själv en genomgång av konstgrytets olika delar och även träffa några jaktfoxar. Det fanns en underbar liten tik på 1,5 år med alert blick och mycket trevlig personlighet som jag funderade på att smuggla med mig hem. ;-) Storleksmässigt var hon så liten att hon med största sannolikhet blivit inmätt till small och det hade varit lite spännande att tävla med en fox i small...speciellt en som definitivt är en racerråtta.

Efter genomgången var det dags för hundarna att bekanta sig med grävlingen, men då visade det sig att grävlingen varit finurlig och tagit sig ur sin bur och sprang lös i boxen. Efter en liten stund var grävlingen på sin plats och jag började med Ilona.

Först fick Ilona nosa runt om för att bekanta sig med lukten och hon var klart intresserad, men också försiktig. Ganska snart visade hon att hon ville jobba, men visste inte vad hon skulle göra och pep frustrerat. Slutligen tog upphetsningen över och hon skallade gällt mot grävlingen. Ilona är inte van vid att jag uppmuntrar skall, vilket bidrog till att det tog en stund innan hon kom igång. Jag berömde henne och uppmuntrade henne att fortsätta och snart låg Ilona med nosen tätt mot buren skallande som en galning. Salivproduktionen satte igång ordentligt och det skvätte seg saliv omkring henne när hon skallade. I slutet var hon så upphetsad att hon nafsade i de pälsstrån på grävlingen som stack ut genom gallret.

Sedan var det Benjis tur och efter att bekantat sig med lukten och förstått att det fanns ett levande djur, började han skalla omedelbart med raggen rest från nacken ända bak till svansen. Benjis skall var först ganska grovt, men det blev gällare efter hand. Intensiteten och trycket hos Benji var mycket större än hos Ilona vilket också märktes på grävlingen som backade i sin bur. Benji sökte mer närkontakt med grävlingen och även han ville nafsa i pälsen och försökte även sticka in tungan för att nå bättre. På grund av skaderisken bröt vi Benji när han envist fortsatte sticka in tungan genom gallret.

Grävlingen sattes ner i kitteln och Ilona var först ut i konstgrytet. Intensiteten var något lägre när svårigheten med gångarna lades till och hon sattes ner framför kitteln för att komma igång igen. Hon skallade villigt och fick även prova en kortare passage, men var lite svårövertalad. Däremot gick det lättare att få henne genom de gångar som inte omedelbart ledde fram till grävlingen, så jag antar att Ilonas försiktiga natur gör att hon behöver tid och hon vill gärna skynda långsamt med sådant som är lite ovant och läskigt. Jag är övertygad om att vid nästa träning, då Ilona vet vad som förväntas, kommer det att gå mycket lättare. Det var säkert mycket hett i gångarna, vilket förstås inte gjorde det mer lockande.

Även i konstgrytet var Benji mer intensiv än Ilona och skallade omedelbart när han sattes framför kitteln, men tyckte också att det blev svårare med gångarna jämfört med tidigare möte. Benji var dock mer intresserad av gångarna och gick (med lite övertalning) genom passagen som låg i direkt anslutning till kitteln. Tekniken var väl inte fantastisk, storleken försvårar och han har ju ett bakben som inte fungerar till 100%, men det blir väl bättre med övning. Benji provade också fler gångar och även om han var mycket intresserad och villig, märktes det att han tyckte det var svårt med tekniken. Ganska snart blev det tydligt att värmen tagit ut sin rätt och Benji hade stora koncentrationssvårigheter, så träningen för vår del avslutades.

Den finfina tiken fick träna lite med grävlingen och det var verkligen kul att se en färdigtränad hund jobba i konstgrytet. Hon var verkligen jätteduktig, så nu vet jag hur det ska se ut. :o)

Jag fick förklarat för mig att närkontakten med grävlingen mycket viktig för att få fram rätt intensitet hos hunden och gallret i kitteln är tätare jämfört med gallret i den bur som grävlingen satt i vid första mötet. Det tätare gallret, svårigheten med gångarna och värmen minskade troligtvis intensiteten hos båda, men för att vara första gången är jag supernöjd med deras prestationer och intresset för grävlingen. Benji visade på större fallenhet, men det var också tydligt att han är lite barnslig och behöver mogna.

Jag fick rådet att träna igen så snart som möjligt och glädjande nog visade båda hundarna på anlag, även om Benji var snäppet vassare.

Träningen har varit mycket spännande och jag tror att både jag och hundarna fick rejäla adrenalinkickar som gav mersmak...