Ridhuset
Vid anmälan fick jag ett infall och anmälde även till agilityklasserna, även om kontaktfälten ännu inte är riktigt färdigtränade. Det händer fortfarande att Ilona glömmer sig när vi kommer i full fart och egentligen är det ganska förståeligt eftersom hon fått springa (läs hoppa) utan något särskilt beteende i nästan två år. Även om vi egentligen inte är redo, vill jag träna på andra hinder och platser för att se om beteendet sitter någorlunda. Ibland behöver man utmana sig för att se vart man brister...
Träningen idag koncentrerades således på kontaktfält i korta kombinationer och till en början gick det sådär. Ilona har ibland problem med kontaktfälten vid högerhandling då hon antingen hoppar eller placerar sig snett mot mig. Är dock noga med att aldrig belöna när hon har framtassarna vid sidan om balansen eller A-hindret. Rakt fram gäller alltid, vill inte ha mer "klistriga" beteende där hon söker kontakt med mig, utan hon ska sikta framåt. Efter en stund släppte det dock och hon överraskade mig istället med att göra rätt nästan varje gång.
Eftersom 2+2 inte är färdigtränat på balansen och A-hindret, har jag endast tränat gungan en gång på ca 6 månader. Eftersom gungan kommer att vara med i Trollhättan blev det lite träning idag. De första gångerna hjälpte jag henne lite genom att sätta foten på när den slagit i backen, så den inte studsar upp igen innan hon hunnit utföra beteendet. Hon sätter klockrent 2+2 och fjärde gången fick hon köra helt själv, vilket hon klarar galant och utan tvekan.
Det känns verkligen härligt, speciellt med tanke på hur pessimistisk jag var i maj när jag började träna 2+2 på kontaktfälten. Kändes som om det var hopplöst att försöka träna om en studsboll.... Idag är jag glad att jag satsade på att träna om, för Ilona har många goda år kvar och det kommer att bli lättare att lära Benji när man redan tränat en hund.
Vi hann också med en hel del träning på bakombyten före tunnlar och säcken. Ilona som gärna (alltid) klistrar på mig och låser sent på hindren, gillar inte när jag byter bakom henne vid dessa hinder så hon inte vet vart jag tar vägen. Hon hinner ofta uppfatta att jag byter riktning och har många gånger vänt och kommit ut igen, vilket givetvis inte är önskvärt. Under hösten har jag tränat en del på bakombyten vid tunnlar och i största allmänhet och det verkar som om Ilonas osäkerhet minskat och hon vågar lita på att jag finns där när hon kommer ut. Är också noga med att prata med henne när hon är inne i tunnlarna så hon har en uppfattning av var jag är.
Idag fick jag flyt på de flesta bytena och jag märkte ingen tvekan hos henne. Det har också blivit lättare att skicka henne till tunnlar utan att jag behöver vara med ända fram, även till tunnlar där öppningen nästan inte syns.
Synd att vi bara har träning i ridhuset på söndagar och på klubben finns bara kvar någon tunnel, ett par gamla hopphinder och slalom. Men en kul sak finns faktiskt kvar och det är flyball-lådan. Det är ju rena drömmen för en bollgalen foxterrier...
Kungälv 10 november
Jag och Ilona har varit i Kungälv och tävlat i två inofficiella hoppklasser och världens bästa Ilona har gjort sin bästa prestation hittills.
Hopp 1 A
En flytig bana där det svåraste för oss var att man borde köra högerslalom för att tjäna tid och inte krocka efter slalomen där man skulle svänga skarpt till vänster. Eftersom vi har problem med slalomen har jag i första hand koncentrerat mig på att få en bra vänsterslalom. Eftersom högerslalom inte var något alternativ för oss, så var det bara till att göra det bästa av situationen och se till att få ett bra bakombyte efter slalomen utan att krocka.
Banan börjar med hopp, däck och böjd tunnel och jag vet att en del hundar sänker sig när de ser tunneln och således inte riktigt ser däcket och hoppar i ramen istället. Ilona har inte haft problem med detta och jag tror att det oftast är large hundar som detta händer eftersom däcket är högre för dem, vilket ger större nivåskillnad mellan däck och tunnel. Jag sätter Ilona och går fram till däcket för att starta där, ger startkommando, säger däcket och Ilona hoppar i ramen. Vet inte om det beror på att hon siktar på tunneln eller om jag inte väntade in henne tillräckligt, men jag tar runt henne och tar däcket på rätt sätt. Kändes lite onödigt att få fem fel redan på andra hindret.
Resten av banan flyter på och vi drar inte på oss några fler fel. Trots att det tar låååång tid i slalomen fick vi bra tid och slutar på en 2:a plats. Vinnaren nollade, men var mer än 2 sekunder långsammare, så det känns som om vi börjar få upp farten. Ser fram emot när Ilona är snabb även i slalomen så vi inte förlorar så många sekunder där.
Väckt instinkt
Ilona får alltid bära på sin leksak under nedvarvningen efter tävling och när vi är på väg tillbaka börjar hon sänka farten och går lite konstigt, så jag undrar om hon kanske har ont någonstans. Men inte, hon letar bara efter ett ställe att gömma sin leksak, men det tog en stund innan jag förstod vad hon höll på med. Hon gömmer den vid ett tillfälle, men bestämmer sig för att det är säkrast att ta med den. Ilona har aldrig under sitt fyraåriga liv gömt vare sig ben, leksak, klöv eller något annat, så jag var lite förvånad men ändå mest road. Kanske är det så att instinkten väckts genom att Benji tillkommit?! Ilona har haft annan hund i sin närhet hela sitt liv, men konkurrensen med Benji är nog starkare än med de tidigare hundarna.
Hopp 1 B
Lite knepigare bana som bjöd på en massa byten och ett annorlunda upplopp. Largeklassen var före medium och en hel del ekipage diskade sig på upploppet. Det allra bästa för mina tävlingsnerver är att inte ha några förväntningar och att se andra diska på någon svårighet minskar min nervositet och tävlingsdjävulen kan ta lite semester.
I övrigt hade mörkret fallit liksom temperaturen som närmade sig minusgrader, klubbkamraterna hade alla åkt hem och de övriga tävlande samt funktionärerna började känna av den långa dagen. Även om vi inte hade varit där i lika många timmar som alla andra, gjorde deras sinnesstämning att jag taggade ner.
Vi gör ett jättebra felfritt lopp och går i mål med en tid som ligger mer än 10 sekunder under referenstiden (näst bästa tiden är mer än 5 sek långsammare). Vi var de enda som nollade och vann klassen.
Nostalgi
I våras var vi i samma ridhus på en inofficiell tävling och det var första loppen som jag och Ilona inte diskade oss, så det känns lite kul att första nollan och första vinsten skedde där. Vi får väl se till att öka antalet nollor och vinster så jag inte längre kan komma ihåg sådana här detaljer... ;-)
Bästa egenskapen
Ilonas allra bästa egenskap är att oavsett miljö, omständigheter m.m. ställer hon alltid upp och gör sitt yttersta.
Det var en bra dag med första 2:a platsen, första nollan och första vinsten.
Tomten 23 september
Jag och Ilona kör fortfarande bara hoppklass eftersom kontaktfälten inte är färdiga, så det är lite tråkigt med bara ett lopp och det fanns ingen öppenklass, bara officiella.
I stort är jag nöjd med vår insats och syftet var att träna på tävlingssituationen.
Starten
Ilona sitter säkert utan att tjuva. På senare tid har det hänt att Ilona startar på min arm istället för min verbala startsignal. Jag har inte hållit kvar henne särskilt länge efter att jag höjt armen och innan den verbala signalen kom, vilket för henne innebar att armen höjs, det betyder starta och det gick några gånger utan att jag reflekterade över det, vilket innebar att det givetvis lönade sig och en ny signal var född. ;-) Jag har lagt lite arbete på att fixa till problemet i starten och det verkar som det lönat sig.
Slalom
Slalomen kom tidigt i banan och det bekymrade mig att den kom på raksträckan från starten. Vi har fortfarande problem med detta hinder och det är en fördel när slalomen kommer efter ett byte eller sväng. Det verkar som om hon lättare springer förbi på raksträckor. Det positiva idag var att hon inte sprang förbi, fixade ingången och inte gick ur. Tolv pinnar kör hon långsamt och tar skällande port för port, men fortsätter i alla fall framåt och vi klarade oss utan fel.
Säcken
Jag var inte tillräckligt tydlig och hon sprang förbi säcken. Vi tar om, men jag misstänker att hon var på släpet när hon rundade för att ta om. Vi blev inte diskade, så jag vet inte om domaren inte såg det eller om jag såg fel.
Resten av banan går rätt så bra, men vi måste verkligen träna på framåtsug och släpp. Hon klistrar på mig och eftersom hon låser så sent på hindren, måste jag springa med hela vägen och det sparar definitivt inte tid. Bristen på släpp gör också att våra bakombyten inte alltid fungerar.
Vi går i mål med 5 hinderfel, men vårt trasslande i slalomen gör att vi inte håller referenstiden och får lite tidsfel.
Kungsbacka 18 augusti
Eftersom det var ett tag sedan jag tävlade, gjorde sig nerverna lite extra påminda, vilket ledde till dålig handling och således disk på grund av tre vägringar. Den första vägran drog vi på oss för att jag inte förberedde Ilona på slalomen som var placerad efter ett hopp och en 90 graders sväng, vilket gjorde att hon sprang förbi. Vägran nummer två inträffar när jag släpper henne med blicken för att jag vill skynda mig framåt till mitt framförbyte och tror att hon ändå ska ta hindret framför henne. Den sista och slutgiltliga vägran får vi vid ett bakombyte efter en tunnel och innan ett hopphinder på grund av att jag byter bakom henne någon hundradel för tidigt. Susanne Pettersson fotade oss vid detta tillfälle med min kamera och visst ser det ut som Ilona verkligen låst på hindret????

Den stora "segern" var ändå att vi tog oss igenom slalomen utan att Ilona gick ur eller missade portar. Vi hade ingen fart att tala om, beteendet var tveksamt och Ilona skällde lite på mig, men det gick ändå bättre än väntat.
Det gick betydligt bättre för Susanne och Buffy som tog sin tredje pinne i hoppklass 2 och blev således uppflyttade till hoppklass 3. Grattis!!!!
Benji var som vanligt cool och tyckte att det var helt ok att vara med på agilitytävling.