Foxarna Ilona och Benji

...följer här

Bloggen startades när Benji kom till flocken och den avslutas nu när han flyttat.

Inatt fick jag verkligen hjärtat i halsgropen när brandlarmet startade strax innan fyra inatt. Eftersom jag bor i en vindslägenhet ovanpå ett hotell är jag väl lite mer beredd på att något kan hända, men jag kände ändå lite panik innan jag fick samlat tankarna. Huset är ett gammalt trähus som byggdes i början av 1900-talet och även om vissa förbättringar gjorts genom åren, brinner nog ett sådant här hus ganska fort.

Jag fick kastat på mig lite kläder och sniffade efter brandlukt. Jag kunde inte känna något och eftersom jag antingen får utrymma via trapphuset eller balkongen (med hjälp av mycket ranglig stege över 10 meter upp) var det viktigt att ta reda på vart en eventuell brand fanns.

Jag kontaktade hotellägaren och under tiden hann räddningstjänsten anlända. De lokaliserade branden i ett av hotellrummen på första våningen och fick den snabbt under kontroll. Med hjälp av en jättefläkt vädrades brandlukten ut ganska snabbt. Efter en kontroll av byggnaden kunde hotellgästerna återgå till sina rum och jag till min lägenhet.

Hundarna var ju skärrade, dels efter att ha utsatts för brandlarmet och dels för att vi människor faktiskt var uppjagade. Det tog dock inte särkskilt lång stund att lugna ner dem och vi gick och lade oss även om man inte riktigt vågade somna...

Eftersom hotellverksamhet innebär högre risk än i ett vanligt hyreshus, har jag hela tiden varit förutseende och haft en utrymningsplan. Dock kände jag inatt att den behöver finslipas lite. Tyvärr tror man ju aldrig att något händer en själv...

Just nu är jag oerhört lycklig över att det var en liten brand som inte hotade att bränna ner hela huset och att jag och hundarna är helt oskadda. Lite skakade, men välbehållna.

Egentligen skulle jag ha åkt till Jönköping idag och tävlat med Ilona, men nattens upplevelser gjorde att jag valde att avstå.

Innan vi fick komma in till veterinären skulle hundarnas identitet kollas och grunduppgifterna fyllas i blanketten. Då visade det sig att man på blanketten skulle intyga att hunden inte är knäledsopererad. Visst förstår jag att man inte kan operera en hund på ett ställe och sedan uppsöka annan veterinär och få ett intyg på att knäskålarna inte luxerar, men eftersom intyg endast kan utfärdas efter ett års ålder blir det ju lite besvärligt om operation är nödvändig innan hunden är ett år.

Efter lite funderande bestämde veterinären att hon skulle anteckna på blanketten att Benji är opererad för patella luxation i höger knä och endast markera resultat för vänster knä.

Benjis knän undersöktes noggrant och tyvärr luxerar den vänstra knäskålen, alltså det icke opererade knäet. Även på detta knä luxerar patella medialt (inåt) och får grad 1. Resultatet var väl inte helt oväntat, men ändå jättetråkigt när man tvingas inse fakta.

Ilonas undersökning visade att båda hennes knän är normala och det finns inte någon tendens till patella luxation. Detta resultat var ju väntat, men det är ändå skönt att ha det svart på vitt.

På onsdag ska både Benji och Ilona undersökas och få var sitt intyg om Patella status som sedan registreras hos SKK.

Benjis status är förstås redan klarlagd, men eftersom det krävs intyg efter 1 års ålder måste jag undersöka honom igen trots att han är opererad för Patella luxation.

Ilona undersöks mest för att vara på den säkra sidan. Jag vill inte att ett eventuellt problem ska upptäckas längre fram och då kanske vara för sent för att fixa.  

Eftersom jag bor ganska centralt är jag van vid att bli stoppad på gatan av folk som vill ha vägbeskrivningar till alla möjliga ställen. Men idag blev jag dock stannad av en man som hade ett mycket trevligare ärende än en vägbeskrivning.

På andra sidan vägen stannade en bil på busshållplatsen och mannen i bilen gick raskt över gatan fram till mig och hundarna. Han var ivrig och ville veta vilken kennel mina hundar kommer ifrån. Han hade tidigare haft en tik och var nu lite sugen på ett släthår till. Han blev genast mycket förtjust i Benji och frågade till och med om jag inte ville sälja honom. För mannen var det viktigt att han hade en fin och rastypisk fox, vilket han verkade tycka att Benji var.  :-)

Givetvis gjorde jag reklam för klubben, gav honom mina kontaktuppgifter och sa att han fick höra av sig om han ville ha hjälp med ngt. Det verkade ju som om det inte spelade ngn roll om det var en lite äldre hund (eftersom han ville ha token Benji) och jag fick en liten idé om en hane som ev. behöver nytt hem och faktiskt är ganska lik Benji (om det är den hanen jag tror). Om mannen hör av sig ska jag kolla upp det närmare med uppfödarna.

Så jäkla roligt att det finns fler galningar som bara måste stanna och prata med andra foxägare.

På parkeringen utanför Biltema fick jag syn på en jättefin foxterrier som satt med sin matte i bagageluckan. Jag kunde ju förstås inte bärga mig, utan var tvungen gå fram och hälsa. Det visade sig att denna brun/vita hane kommer från Bodils, är sex år gammal och faktiskt bor i stan. Tyvärr verkade matten inte överdrivet intresserad av att träffa likasinnade, så samtalet blev ganska kort.

Ikväll har Fia fått flytta hem till ett ungt par från Göteborg. De verkade mycket rara och blev förtjusta i Fia direkt. Även om man förstås aldrig kan veta så känns det verkligen som om hon kommer till ett bra hem där de har tid och engagemang. Det känns lite vemodigt och den första tiden kommer det att vara tomt, men Fias bästa måste komma först.

Kamplek är ju Ilonas favoritbelöning och även om hon egentligen är överförtjust i sin nuvarande kamptross, så skadar det inte att variera sig ibland. Susanne använder en rattmuff, vilket gav mig idén att testa det på mina hundar.

I går gick jag in på reservdelsbutiken på gatan och frågade expediten i kassan efter en rattmuff. Han tittade lite konstigt på mig och undrade om jag fryser om händerna? Jag svarade leende nej och tyckte att han kan få undra lite över varför jag köper en rattmuff på sommaren. Han säger sedan att under denna årstid ligger de någonstans på lagret, så han får kolla om de över huvud taget har någon. Jag fick följa med in på lagret och i en låda hittade han några muffar i fårskinn i olika färger och tjocklekar. Under tiden jag valde, kunde inte expediten hålla sig längre och frågade om jag inte ska ha en värmesits samtidigt?

Jag förklarade för honom att jag ska använda rattmuffen som kampleksak till min hund när vi tränar och ansiktsuttrycket visade tydligt att han aldrig hört något liknande. Han svarade skrattande att det här hade han inte väntat sig när han gick upp i morse, men att det definitivt lyft dagen.

Jag betalade de 45 kronorna som rattmuffen kostade (jättebilligt) och log på vägen hem över expeditens förvåning.   

När jag kom hem låg muffen i väskan och det tog inte många sekunder förrän Ilona hade dragit den ur väskan och ruskade för det vilda. :o)

Rasklubben ordnade grytläger i Hillerstorp under helgen med både träning och avslutningsvis anlagsprov för de som ville. Lägret anordnades i anslutning till utställningen i Borås för att underlätta för dem som även ville ställa ut sina jaktfoxar och få utställningsmeriten som behövs för att erhålla championatet. Ulricehamns BK arrangerade agilitytävling, så helgen bjöd verkligen på varierad underhållning.

Fredag

Efter jobbet blev det till att kasta sig i bilen för att försöka hinna till grytet innan träningen var slut för kvällen. Jag räknade med ca 2,5 timmars körväg, så det var lite bråttom. På grund av köer i Borås blev jag lite försenad, så det var med nöd och näppe jag hann fram och fick träna.

Förutsättningarna för hundarna var väl inte precis idealiska. Att tas direkt ur bilen, få en kort rastning och sedan direkt in till grävlingen och grytet främjar väl inte direkt träningen, men eftersom de väntat på mig blev det så.

Benji var först ut, men idag tyckte han att det var läskigt och ville egentligen undersöka omgivningen först istället för att bli satt i gången framför kitteln. Efter mycket övertalning kom han ändå igång och skällde lite, men intensiteten från första träningen var inte riktigt där. En del berodde säkert på att jag verkligen ville att det skulle gå bra och således pressade honom för mycket.

Ilona tyckte även hon att det var läskigt, men kom igång snabbare med skallandet. Hon fick även prova att gå lite i en gång, men det uppskattades måttligt och hon fick lockas ut.

Efter grytträningen åkte vi tillbaka till Borås för att möta upp med Susanne och checka in på hotellet. Det kändes lite konstigt att bo på hotell när man bara har 1,5 timmars körväg, men ibland måste man unna sig och det var förstås mycket trevligare att bo tillsammans med de andra än att behöva åka hem. Totalt hade vi sex hundar på hotellrummet, två hanar och fyra tikar, men det gick verkligen över förväntan. Benji och Albin fick tyvärr vara lite mer i burarna än tikarna, men vi ville inte utmana ödet med så många hundar i ett rum.

Lördag

På förmiddagen åkte vi till Ryda-fältet för utställning och agilitytävling. Jag hade missat anmäla Benji till utställningen, så vi fick agera publik och hejarklack idag.

Ida ställde Albin och Karoline ställde Lakrits som båda fick ettor. Jaktfoxarna som ställdes fick de ettor och tvåor de behövde för sina championat, så de var jättenöjda.

Susanne och Buffy gjorde ett par fina lopp och fick deras första SM nolla i hoppklass.

På eftermiddagen var det åter dags för en tripp till Hillerstorp och träning i grytet. Efter gårdagens träning var jag lite fundersam på om jag skulle bry mig om att träna med dem. Hade lite dåligt samvete för att jag pressat på och kanske gett hundarna en dålig erfarenhet.

Jag bestämde mig ändå för att träna Benji och låta honom göra det han ville och ville han inte så var det ok också. Han kom igång och skällde lite, men han ville inte riktigt vara där, så jag bröt precis när han slutat skälla för att han skulle få en bra upplevelse. Ilona visade tydligt att hon inte ville in till konstgrytet, så hon fick givetvis slippa. Efter detta bestämde jag mig för att släppa grytträningen och acceptera att mina hundar inte har någon direkt fallenhet för grytjakt. Vi har i alla fall provat på och lärt en massa om rasens ursprungliga syfte och grytträning/grytjakt i största allmänhet. Det är ju ändå viktigt att känna till och det ger en större förståelse för den egna hunden.

Det var dock jättekul att se de riktiga jaktfoxarna och vilken oerhörd skillnad det är på deras intresse och arbete i konstgrytet jämfört med mina hundar.

Susanne och jag diskuterade huruvida en jaktfox skulle vara lämplig för agility och om det kanske var det man skulle satsa på till nästa hund. Storleksmässigt är de mycket mindre och de vi träffade var jättetrevliga i temperamentet.

Vi avslutade med att grilla och jaktfolket delade med sig av sin erfarenhet och berättade en massa underhållande historier.

Tillbaka till hotellet i Borås och det var mycket trötta mattar och hundar som stupade i säng efter kvällsbestyren. Tydligen var vissa så trötta att de gick i sömnen och nästan attackerade grannsängen, men det är bara hörsägen. Personen i fråga har inget minne av någon sådan händelse och även om några blåmärken på låret vittnar om att något hänt kan är jag inte överbevisad...

Söndag

Idag var det bara agility på schemat och vi åkte till Ryda-fältet för att kolla Susanne och Buffy. Tyvärr fick de oförtjänt fem fel för beröring i ett av loppen, annars hade ytterligare en SM-nolla varit i hamn.

Efter att Susanne kört sina lopp och jag shoppat lite kändes det att helgens bravader började ta ut sin rätt och vi styrde kosan hemåt. Det är så skönt att inte behöva kasta sig i säng när man kommer hem, utan kan ha lite kväll också. Hundarna stöp när vi kom hem och sov resten av den kvällen...   

Efter att ha klippt gräset i några timmar på klubben var det äntligen dags för lite träning och hundarna tyckte att det inte var en minut för tidigt...

Under uppvärmningspromenaden var Ilona lös och när vi bara har några meter kvar till agilityplanen fick hon ok till att springa in. Agilityplanen är ju inhägnad och medan jag stängde grindarna stretade Benji i kopplet för att komma in till Ilona. Just idag tog det extra lång tid eftersom båda grindarna varit öppna för att få in åkgräsklipparen och repet som stänger grindarna hade gått upp.

Under tiden jag fixade med detta fick jag en bestämd känsla av att jag måste vända mig om och kolla Benji...och vilken tur att jag gjorde det!!! Ungefär 10-15 cm från Benji låg det en huggorm och den var beredd att hugga. Med hjärtat i halsgropen skyndade jag mig förbi ormen, tog Benji med mig en bra bit bort från grindarna och försökte minnas alla ljud jag hört innan jag vände mig om. Ormen ringlade in i det höga gräset och bort från planen.

Jag konstaterade dock att Benji med största sannolikhet inte blivit biten, dels för att jag inte hört honom pipa till, dels för att ormen verkligen såg ut som om den förberedde attacken och dels för att Benji inte ens verkade ha upptäckt ormen. Givetvis höll jag honom under noggrann uppsikt den närmaste tiden.

Jag är oerhört tacksam för att ingen av hundarna blev bitna. Jag vet ju inte hur länge den varit där och ormen kunde ju även ha bitit Ilona när hon sprang genom grindarna.

Det blev ju förstås inte någon träning och hundarna som inte insåg allvaret, blev mycket besvikna när vi åkte hem istället.

Ormen har setts vid några tillfällen, så den har väl sin håla någonstans i närheten. Känns lite otäckt att träna och ha hundarna lösa när det finns huggorm så nära. Hundarna fattar ju inte att det är farligt, utan tycker det ser jättekul ut när den ringlar eller lyfter huvudet. Det ligger ju inte precis i rasen heller att backa för en angripare...

Som avslutning på resan i Skåneland åkte vi till hundslingan i Hovdala utanför Hässleholm för en dag med nästan bara foxar.

Sju mattar, en husse och två barn dök upp med sammanlagt tio foxar, en fox/d-s gårdshund och en parson.

Efter en varm promenad längs hunsslingan får hundarna bada och sedan är det dags för mattar och hussar att fika. Ida hade bakat en jättegod kladdkaka med passande garnering som vi festade på.

Rebecka visade lite trix med sin fox och parson.

Här skuttar hundarna växelvis över varandra. Jag lyckades tyvärr inte helt med tajmingen.

Jasmin biter om det finger Rebecka säger

Vid hundslingan finns en jättestor inhägnad där hundarna fick turas om att springa och busa med varandra (de som fortfarande orkade i värmen alltså, typ Benji och ett par till).

Ida hade också ordnat tipspromenad med foxrelaterade frågor och jättefina priser.

Avslutningsvis tog Ida fram trimbord och saxar, så den som ville kunde åka hem med sommarfrisyr. Benji var en av de lyckliga så nu har han en fin valprumpa...

Under vintern/våren har Spex genomgått tre operationer i sitt ena knä till följd av patella luxation. Resultatet av den första operationen höll tyvärr inte och en andra operation blev nödvändig. Den tredje operationen syftade till att plocka bort de stift som stabiliserar knäet under läkningen, på grund av att de lossnat och börjat vandra ut.

I början av veckan opererades Spex även i sitt andra knä och vi håller nu alla tummar och tassar för att operationen lyckades och att läkning/rehabilitering fortskrider utan ytterligare problem. Att genomgå fyra operationer under så kort tid frestar verkligen på både hund och matte, så det är tur att både matte och hund har en stor portion jävlar anamma.

Vi tänker på er...


Rättelse: Den tredje operationen utfördes inte, utan stiften plockades ut i samband med operationen av det andra knäet då det tyvärr också visade sig att Spex slitit av korsbandet. Skit, vilken otur.

Jag brukar skoja och säga att Ilona kan vara halt, lytt och döende innan hon visar ngt för att beskriva mentaliteten, men på en del foxar stämmer det verkligen.