Foxarna Ilona och Benji

Årets sista officiella tävling är avklarad och tyvärr upprepade vi väl inte förra helgens framgångar, men det finns flera saker i loppen jag är nöjd med. 

Dagen började lite sådär med morgontrött matte och resa i tät dimma (ca 100 meters sikt i mörker) ner till Varberg. Jag var tyvärr ensam från klubben med S/M hund, så jag hade inte något trevligt resesällskap att prata med och bilstereon är trasig. Väl framme i Varberg var dimman ännu tätare och jag såg knappt vart vägen gick och definitivt inga skyltar. Efter ett par felkörningar lyckades jag ändå komma fram till ridhuset. 

Hopp 1 A
En flytig trevlig springbana där hindren inte var maxade, utan på 35 cm höjd, vilket kändes skönt eftersom det alltid är tungt att springa i ridhus. Vi hade ett högt startnummer, så jag hade gott om tid att värma upp (och bli nervös av att titta på alla andra och vänta på min tur). Större delen av banan flyter på bra, även slalomen, men på tredje sista hindret ska Ilona in i en tunnel, men tyvärr vrider jag upp lite för mycket och hon drar förbi istället, vilket ger oss en vägran. Vi slutar på en ändå ok tid med 5 fel och hamnar på en 9:e plats. De 10 första får pris, så Ilona är numera rustad för guppiga båtturer i sin jättefina flytväst.   

Hopp 1 B
Även här en trevlig ännu mera fartig bana, men här borde man verkligen köra högerslalom. Det är ju fortfarande inte ett alternativ för Ilona och precis som förra helgen var slalomen placerad längs ridhusväggen, vilket gör det mindre lätt att köra vänsterslalom längs väggen. Hindren innan slalomen var placerade så att jag var tvungen att springa som en blå för att hinna göra mitt framförbyte innan slalomen och således inte krocka med Ilona. 

Jag hinner med mitt framförbyte utan att springa in i Ilona och hon hittar in jättefint i slalomen. Numera tränar jag enbart slalom i längre kombination eller bana och har bestämt mig för att vara nöjd med hennes nuvarande utförande i dagsläget. Hon fixar ingången, går inte ur, skäller visserligen och tar port för port, men så länge hon fortsätter framåt pressar jag henne inte mer, utan farten får komma hennes egen takt. Dock överraskar Ilona mig efter ungefär sex-sju pinnar och slutar skälla, siktar framåt med rejäl fart och precision. Jag är ju inte beredd på detta och hamnar lite efter först, men lägger på ett extra kol och pressar även Ilona att öka farten.

Efter säcken hade jag planerat ett framförbyte och är så koncentrerad på att hinna placera mig, att jag inte kollar hur nära jag är nästa hinder. Givetvis är jag alldeles för nära och springer in i hinderstödet på hopphindret, vilket resulterar i en rivning. Krocken gör att jag vrider upp för tidigt mot nästa hinder och tappar Ilona bakom ryggen, vilket gör att hon kommer upp på min högersida istället för att ta hindret på vänstersidan. Snacka om blindbyte. Med 10 fel är loppet kört placeringsmässigt, så jag satsar istället på att springa resten av banan så fort det bara går. Vi försöker givetvis att springa fort annars också, men då väger jag in precisionen och får anpassa farten efter den.

Just nu är jag jättesugen på att åka ut och tävla, så det är synd att det dröjer ända tills slutet av januari innan det är ngn officiell tävling. Blir en inofficiell tävling i december och förhoppningsvis ngn träningstävling så man inte ligger av sig helt.