Foxarna Ilona och Benji

Efter att ha klippt gräset i några timmar på klubben var det äntligen dags för lite träning och hundarna tyckte att det inte var en minut för tidigt...

Under uppvärmningspromenaden var Ilona lös och när vi bara har några meter kvar till agilityplanen fick hon ok till att springa in. Agilityplanen är ju inhägnad och medan jag stängde grindarna stretade Benji i kopplet för att komma in till Ilona. Just idag tog det extra lång tid eftersom båda grindarna varit öppna för att få in åkgräsklipparen och repet som stänger grindarna hade gått upp.

Under tiden jag fixade med detta fick jag en bestämd känsla av att jag måste vända mig om och kolla Benji...och vilken tur att jag gjorde det!!! Ungefär 10-15 cm från Benji låg det en huggorm och den var beredd att hugga. Med hjärtat i halsgropen skyndade jag mig förbi ormen, tog Benji med mig en bra bit bort från grindarna och försökte minnas alla ljud jag hört innan jag vände mig om. Ormen ringlade in i det höga gräset och bort från planen.

Jag konstaterade dock att Benji med största sannolikhet inte blivit biten, dels för att jag inte hört honom pipa till, dels för att ormen verkligen såg ut som om den förberedde attacken och dels för att Benji inte ens verkade ha upptäckt ormen. Givetvis höll jag honom under noggrann uppsikt den närmaste tiden.

Jag är oerhört tacksam för att ingen av hundarna blev bitna. Jag vet ju inte hur länge den varit där och ormen kunde ju även ha bitit Ilona när hon sprang genom grindarna.

Det blev ju förstås inte någon träning och hundarna som inte insåg allvaret, blev mycket besvikna när vi åkte hem istället.

Ormen har setts vid några tillfällen, så den har väl sin håla någonstans i närheten. Känns lite otäckt att träna och ha hundarna lösa när det finns huggorm så nära. Hundarna fattar ju inte att det är farligt, utan tycker det ser jättekul ut när den ringlar eller lyfter huvudet. Det ligger ju inte precis i rasen heller att backa för en angripare...