Foxarna Ilona och Benji

Benji har haft problem med ett bakben en tid och i början av året fick han diagnosen Patella luxation. Eftersom Benji inte bara är tänkt som sällskapshund, kontaktade jag en veterinär på Västra Djursjukhuset i Göteborg som inriktat sig på ortopedi och ortopedisk kirurgi för en noggrann utredning. Diagnosen blev densamma och operation rekommenderades så snart som möjligt för att få ett så bra slutresultat som möjligt. Benji har en mild grad av luxation, men veterinären rekommenderade operation oavsett om Benji var tänkt till agility eller endast till sällskap. Veterinären menade också att efter operation kommer Benji att vara lika rörlig och tålig som vilken annan hund som helst.

I dagsläget finns det alltså inga hinder för att träna och tävla i agility!!!!!!!!!

I början på förra veckan opererades Benji och allt gick bra. När jag hämtade honom på kvällen var det en trött och vinglig Benji som mötte mig. Såret såg lite otäckt ut (inget bandage) och hela bakbenet var givetvis svullet och rött. Såret hade limmats istället för att sys ihop med stygn, vilket gjorde sårkanterna slätare och mindre vassa.

Trots effekten av narkos, smärta och en obehaglig tratt, är det fantastiskt hur fort de anpassar sig. Nästan omgående skuttade Benji omkring (nästan obehindrat) på tre ben.

De kommande två månaderna ska Benji endast koppelrastas korta stunder, undvika hopp och trappor (jättekul när man bor på tredje våningen med tre låsta dörrar på vägen) och får inte heller leka med andra hundar. Helt väntat och logiskt, men när man har två djur till i lägenheten är det omöjligt att klara ovanstående. Ilona är därför på kollo hos mamma och Fia är på kollo hos pudeln Joker.

Givetvis är det nödvändigt att Benji är själv hemma, men usch vad jag saknar Ilona.

Just nu väntar både jag och Benji på att tratten ska få tas av. När jag hämtade honom hade han på sig en liten "kattratt". Foxarna är ju långnosade och det är ju meningslöst att ha på en "kattratt" där nosen sticker utanför. Istället får vi en 20 cm tratt som i alla fall går några cm utanför nosen. Efter bara ett dygn var det dock tydligt att inte heller denna tratt höll Benji borta från såret. Han lärde sig snabbt att trä tratten över bakbenet och således ha full tillgång till såret på knäet och även hur man kliar i såret med kanten på tratten. Ibland är det skit med dessa intelligenta foxar...

Jag knallade bort till min lokala veterinär för att köpa ny, större tratt och valet föll på en 30 cm. Dock passade den inte runt halsen, så jag fick klippa bort en stor del och skära nya hål för att sätta ihop den. Det är dock med nöd och näppe den hindrar honom från att nå såret alternativt att klia med kanten. Vid några tillfällen har han varit farligt nära att hitta nya sätt att komma till, men hittills har jag varit snabb och gett honom annat att tänka på.

Efter bara en vecka haltar han bara lite och har återfått en hel del rörlighet i knäet. Nästa vecka ska vi till Annika Falkenberg och få hjälp med sjukgymnastiken.