Foxarna Ilona och Benji

Helgen som gick tillbringade jag, Ilona och Benji i Västerås tillsammans med tolv andra foxar som skulle gå nybörjarkurs eller tävlingskurs i agility. Instruktörer var allas våra superproffs Annika och Susanne P.

En av deltagarna var Susanne J med Benjis pappa Zorro och det var verkligen kul att få träffa dem. I mångt och mycket är far och son faktiskt riktigt lika så det stämmer väl att äpplet inte faller långt ifrån trädet. ;-)

Benji och jag var anmälda till nybörjarkursen och syftet var att få nytändning och inspiration till att ta tag i träningen nu när rehabiliteringen lider mot sitt slut.

Så här fint var det utanför hotellet


Promenadsällskap på morgonen


Zorro (Benjis pappa)


Saga springer till skål


Tage har förstått värdet i skålen


På lördagskvällen grillade vi


Leo balanserar (Den gula delen snurrar)


Joker balanserar på igelkotten


Lakrits hoppar jättehögt


Nelly (Ilonas halvsyrra)


Leo


Det var inte helt lätt att försöka få till en gruppbild, men detta är den bästa.

Vi hade verkligen jättekul och kan det bli annat tillsammans med alla dessa foxar, mattar och hussar. Stort tack till Annika och Susanne för en superbra kurs!

Under vintern/våren har Spex genomgått tre operationer i sitt ena knä till följd av patella luxation. Resultatet av den första operationen höll tyvärr inte och en andra operation blev nödvändig. Den tredje operationen syftade till att plocka bort de stift som stabiliserar knäet under läkningen, på grund av att de lossnat och börjat vandra ut.

I början av veckan opererades Spex även i sitt andra knä och vi håller nu alla tummar och tassar för att operationen lyckades och att läkning/rehabilitering fortskrider utan ytterligare problem. Att genomgå fyra operationer under så kort tid frestar verkligen på både hund och matte, så det är tur att både matte och hund har en stor portion jävlar anamma.

Vi tänker på er...


Rättelse: Den tredje operationen utfördes inte, utan stiften plockades ut i samband med operationen av det andra knäet då det tyvärr också visade sig att Spex slitit av korsbandet. Skit, vilken otur.

Jag brukar skoja och säga att Ilona kan vara halt, lytt och döende innan hon visar ngt för att beskriva mentaliteten, men på en del foxar stämmer det verkligen.

Ända sedan Benji var liten har han gillat att repa upp heltäckningsmattan i lägenheten. Med valptänderna var det riktigt lätt att få tag på en ögla och det var då beteendet fastnade. Även om tänderna är tjockare idag, så har han utvecklat tekniken för att ändå lyckas få tag på öglorna.

I sovrummet lade jag en vanlig bomullsmatta över de första skadorna, vilket bara resulterade i att han bet sönder den mattan istället. Det är ju förstås ohållbart att försöka täcka över 65 m² heltäckningsmatta med annan matta och löser givetvis inte heller problemet.

Jag har tyvärr inte lyckats ta honom på bar gärning, vilket förstås försvårar och jag har verkligen försökt lägga ut fällor för honom, men hittills har han inte nappat. Hade det gällt någon annan flyttbar sak hade jag helt enkelt tagit bort föremålet som lockade när jag inte är hemma och kan styra situationen. Jag har också "smaksatt" med citron, men det har inte hindrat honom mer än de första dagarna innan doften minskat.   

Nu har Benji repat upp på så många olika ställen att det inte går att "rädda" mattan och fortsätter det i denna takt får jag gå omkring på gummiresterna. :-(

Ilona

För Ilona är de vanliga promenaderna bara ett nödvändigt ont för att rastas och hon hade hellre sett att tiden och kraften lades på träning, träning och lite mera träning. Ofta går hon 1-2 meter bakom mig och ibland får jag "släpa" henne. Skulle det dessutom regna, ja, då kan jag bokstavligen få bogsera Ilona till närmaste gräsmatta och sedan in igen. Undantaget är när vi går på något helt nytt ställe eller där hon vet att hon får gå lös, men att promenera på de vanliga stråken är jättetråkigt. Been there, done that!

Benji

Benjis uppfattning är tvärtemot Ilonas, promenader är jättespännande oavsett vart vi går. Det som förgyller promenaden är lukter, människor, saker som rullar, andra hundar och inte att förglömma, allt som går att stoppa i munnen oavsett om det är ätligt eller inte. Än så länge är ju världen spännande och oupptäckt för en hane i hans ålder.

De som möter mig på promenaderna tycker nog att det ser lite kul ut med en hund som stretar framåt och en hund som går bakom och lunkar.

...en liten flicka i 5-års åldern som var ute och lekte på gården mellan hyreshusen. Flickans mamma hade noga förmanat henne att inte lämna gården medan mamman var i tvättstugan.

Lite senare överraskades mamman av att kvarterspolisen kom in i tvättstugan med den lilla flickan och förklarade att han hittat henne en bit bort på busshållplatsen alldeles ensam samt återberättade deras samtal;  

Kvarterspolisen hade frågat flickan varför hon stod och väntade på bussen helt ensam och flickan hade svarat glatt:

-         Jag ska åka till min ladugård och vattna mina djur.

Polisen:

-         Men du är väl alldeles för liten för att åka buss själv och inte kan väl du ha en ladugård full med djur?

Flickan envisades:

-         Jag måste ta bussen till mina djur och ge dem vatten. De har bara mig och jag måste åka dit varje dag.

Polisen:

-         Jag måste prata med din mamma om detta. Vad heter du och var bor du?

Flickan rabblade upp personnummer, namn och adress, precis som mamman lärt henne. Motvilligt gick flickan med kvarterspolisen tillbaka till bostadsområdet och mamman i tvättstugan med orden:

-         Vi måste skynda oss. Jag måste hinna med nästa buss, för annars får mina djur inte mat eller vatten.

Mamman blev förstås upprörd över flickans upptåg och förklarade för kvarterspolisen att hon så gärna ville ha egna djur att fantasin ibland tog över. Kvarterspolisen förstod, men förklarade ändå strängt hur farligt det är för en liten flicka att gå omkring i trafiken ensam. Mamman lovade att hålla noga uppsikt över flickan i fortsättningen och händelsen hade också en dämpande effekt på flickans utflykter, men inte på fantasin...

I princip verkar det som om benet inte besvärar Benji så mycket längre och han använder det hela tiden. Jag utgår ifrån att han är ok och vi fortsätter träningen där vi var innan han fick ont. Tror inte heller att det finns några hinder för att vara med på foxkursen i helgen och i så fall får vi väl göra det vi kan och avstå resten.

Det som många ggr är charmigt med rasen är i Benjis fall det som tyvärr gör rehabiliteringen utdragen. Att gå ordentligt utan att dra på alla fyra tassarna när det luktar gott m.m., det finns ju inte i Benjis värld och vill man springa och hoppa av ren livsglädje, ja, då gör man det oavsett om kroppen håller eller inte.

Nu har jag fått tummen ur och börjat undersöka och planera för grytträning. Det som fått fart på mig är rasklubbens planerade grytläger 25-29 juni i samband med utställningen i Borås 28-29 juni. Under detta läger finns det möjlighet till både träning och prov, så det ska bli spännande att vara med, både för att träna och se de andra hundarna.

Det är ju ändå en dryg månad till dess och när jag väl bestämt mig för något har jag svårt att vänta, men med största sannolikhet har jag ordnat en första träning på lördagen nästa helg.

Från början var tanken att grytträna Benji, men då det även går att lära en gammal hund att sitta, ska även Ilona testas i grytgångarna. I dagsläget tror jag mer på Ilona och jag är övertygad om att i hennes fall är det bra att hon mognat och fått erfarenhet. Det är då verkligen inget fel på hennes viltintresse och driv, men att hon gärna drar på älg, rådjur, hare, katt och allt annat som rör sig, innebär ju inte att hon är intresserad av att gå ner i ett trångt gryt. Än så länge är nog Benji lite för barnslig och obetänksam, men han ska få testa i alla fall och han kanske visar på enorm fallenhet...

Jag har ju alltid tyckt att Ilona är bra i storlek och ganska så nätt, men när jag mätte bröstkorgen är den hela 48 cm. Ilona är tunn i hullet, så det finns egentligen inte mycket underhudsfett som skulle kunna öka omfånget. Jag har ingen erfarenhet i att "spanna" en hund, så jag kan ju ha mätt helt galet. Vad som även förvånade mig är att det endast skiljer en cm mellan Ilona och Benji som mätte 49 cm. Visserligen kommer han att bredda sig en del till, men i profil ser Benjis bröstkorg mycket djupare ut även om den än så länge är ganska smal.

Att få testa mina hundar i gryt ska verkligen bli jättespännande, men jag ställer nog in mig på att de är måttligt intresserade, så blir allt annat en bonus.

Vänersborgs BK hade fixat en träningstävling med en hoppklass och en agilityklass. Denna gång slapp vi dock den folkilskna och anfallande älgen till allas glädje, men vädret bjöd på regn, isande vind och en temperatur på 5-7 grader.

Deras balanshinder har ingen matta, utan är "sandade" och målade, men Ilona lyckades över förväntan att bromsa in och gå ner i position. På A-hindret som var först ut på banan lyckades hon inte helt, men det syntes tydligt att hon försökte och det räckte gott för mig. På balansbommen däremot var hon klockren. Mattes bästa kontaktfältare... :-)

Totalt sett var loppen ok, fast vi visade väl inte direkt på någon toppform, men det var bra träning.

Benji stödjer fortfarande inte ordentligt på sitt bakben, men han använder det i alla fall och hoppar sällan på tre ben. Dock verkar det som om han har lite ont och när jag känner över honom är det i muskeln på baksidan av låret som han reagerar lite. Förhoppningsvis rör det sig om en sträckning eller muskelbristning, så vi får ta det lugnt och hoppas att det snart går över.

Idag när jag kom hem på lunchen var Benji trebent och ville inte gärna stödja på det opererade benet. Under första delen av lunchpromenaden hoppade han på tre ben, men försökte ibland att stödja på det och under sista delen gick han på det nästan hela tiden. Min tanke var att han lekt under förmiddagen och kanske trampat snett, vilket gjort att han tillfälligt fått lite ont. Eftersom han stödde ganska bra på benet i slutet, lämnade jag honom utan större oro.

Tyvärr verkar det som om Benji fortfarande har ont eller om något verkligen hänt i knäet, för han har inte riktigt velat använda benet under eftermiddagen och kvällen. Fortsätter han att dra upp benet och tydligt visa att han inte vill använda det så får jag ju åka till veterinären.

Det känns lite snopet med ett sådant bakslag nu när jag trodde att han i princip var helt återställd och skulle kunna tåla normal belastning.  :-(

Det skulle vara skönt att få blicka framåt och lägga tid, kraft och pengar på träning och roliga aktiviteter istället för veterinärbesök, rehabilitering och oro för sjuka/skadade hundar.

Finn fem fel är en bra sammanfattning av resultatet på dagens officiella tävling i Töreboda. Det har inte riktigt stämt i loppen idag och vi drog på oss fem fel i alla tre klasserna. Även om det förstås hade varit kul med en pinne, så finns det ändå mycket att vara nöjd över.

Hoppklass 1

För ovanlighetens skull var hoppklassen först ut och den bjöd på en bana med många byten och flera av hindren skulle tas två eller flera gånger i olika varianter. Största bekymren efter banvandringen var om jag skulle komma ihåg rätt väg på banan och ett lite knepigt framförbyte innan slalomen.

Efter ungefär en tredjedel av banan skulle vi ta ett hopphinder som stod i utkanten av banan utan något annat hinder i synhåll och vi skulle sedan runda hopphindret och tillbaka samma väg. Tyvärr hade jag lite för hög fart och började bromsa in lite, vilket resulterade i att Ilona tvekade och vek av istället för att ta hindret. Detta händer oss rätt som det är och jag blir irriterad på mig själv som inte lär av misstagen. Jag borde också ha lärt mig att det inte går att tränga Ilona så hon tar ett hinder, men någon gång ska väl polletten ramla ner...?

Resten av banan gick rätt ok, förutom att jag trampade Ilona när jag skulle försöka göra det knepiga ffb inför slalomen...givetvis på samma bakben som jag tyvärr manglade på träningen i fredags. Det är inte lätt att försöka prestera med en sådan klumpfot till matte...

Vi slutar ändå på en 4:e plats, direkt efter nollorna.

Agilityklass 1

Även här en kul bana med flera byten där det svåraste var en kort tunnel som placerats under A-hindret och skulle tas två gånger, en gång från varje håll.

Denna gång drog vi på oss de fem felen genom att vi fick en vägran när Ilona skulle upp på A-hindret. Slalomen var innan A-hindret och jag var tvungen att göra ett bakombyte för att placera mig rätt inför fortsättningen och något hos mig måste ha gjort Ilona tveksam, så hon vek av och sprang bredvid istället.

"Prestationen" resulterar i en 7:e plats.

Öppen hoppklass

Till största delen använde de banan från hoppklass 1, men några justeringar gjorde den mycket knixigare och svårare.

Även i detta lopp fick vi en vägran pga att jag placerar mig för långt ifrån nästa hinder efter ett framförbyte och Ilona sprang förstås förbi.

Detta lopp resulterar i dagens högsta placering på en 3:e plats, även här direkt efter nollorna.

Domarkritik

En sak som faktiskt gjorde mig lite extra glad var när domaren kom fram i pausen och tyckte det var kul att se bra kontaktfält på en foxterrier. Jag har ju kämpat för att träna om Ilona och då jag vet hur kritisk just denna domaren är, kändes det mycket bra att hon gjorde sig besväret att kommentera.

I måndags var det dags för det sista inbokade besöket hos Annika Falkenberg och min förhoppning var förstås att Benji gjort tillräckliga framsteg för att få släppa på en del restriktioner. Helt säker kände jag mig inte eftersom det den sista tiden inte varit lätt att hålla Benjis "aktivitet" på en lagom nivå.

Först tittade Annika på hans rörelser samt hur han belastar bakbenet och det finns fortfarande en del jobb kvar innan hela trampdynan är i backen så benen belastas lika. Till viss del sitter det i huvudet, men det är mest upp till matte att ge järnet med ståträningen. Benji har musklat upp sig ordentligt på låret och kring knäet så nu skiljer det inte mycket där mellan de två bakbenen, men det saknas en del styrka bakom knäet och ner i hasen. Ståträning och gåträning i ris eller liknande kommer att stärka nedre delen av benet.

Massagen och strömbehandlingen denna gång koncentrerades till ländrygg, kors och bakbenet på den opererade sidan. Annika tyckte inte att det fanns en massa gammalt skräp i musklerna, men Benji reagerade ändå starkt på behandlingen, så det var med nöd och näppe att den kunde slutföras.

Annika har förklarat att det kan svida till ordentligt när syra frigörs i musklerna och gammalt skräp transporteras bort för att släppa in nytt fräscht blod. Hon jämförde det med när ett ben eller arm somnar när blodtillförseln stryps och den stickande, svidande känslan man får när blodet strömmar tillbaka. En del hundar reagerar starkare än andra och alla mina tre foxar som varit på behandling hos Annika har visat att de är extra känsliga. Benji är känsligast hittills, men det kan ju bero på en ökad känslighet i samband med operationen och rehabiliteringen.

Totalt sett var Annika ändå nöjd och nu får vi göra ungefär samma saker som vilken annan hund som helst i Benjis ålder. Jag tror verkligen att Benji kommer att uppskatta att vara lös och få lite frihet. Han tål ju fortfarande inte alltför vild lek med andra hundar och får inte heller bara rusa på när han är lös, men jag kommer förstås att styra situationerna.

Även om jag inte riktigt kan ropa hej ännu, så känns det helt underbart att nu kunna blicka framåt och i dagsläget finns det inget som tyder på att Benji är "ömtåligare" än någon annan hund, snarare tvärtom att han är starkare i det opererade benet.

Foxkurs, here we come...

Ulricehamn arrangerade dubbla klass 1 lopp, så jag och Ilona hade fyra lopp att se fram emot under dagen. Egentligen var jag inte särskilt taggad inför tävlingen, så jag försökte istället se det som välbehövlig träning och utan några särskilda förväntningar.

Hopp 1 A

Först ut var hoppklass A med en trevlig bana där det svåraste för oss var att man borde köra högerslalom. Eftersom vi inte kan högerslalom gjorde jag ett framförbyte innan slalomen, men tyvärr placerade jag mig för långt upp så Ilona missade första porten och gick istället in i andra porten, vilket förstås resulterade i fem fel. Totalt slutade vi med 10 fel och en 15:e placering. De andra fem felen drog vi på oss genom att Ilona rev första hindret. Ilona brukar inte riva, så jag utgår ifrån att det beror på att hon inte tog i tillräckligt.

Betydligt bättre gick det för Fredrik och Nelly som nollade, tog sin sista pinne i hoppklass 1 och är numera uppflyttade till hoppklass 2.

Agility 1 A

Nästa lopp var agilityklass A och den värsta nervositeten sprangs bort i det första loppet, så här var det dags att fokusera och se till att sätta kontaktfälten. Loppet flöt på bra och Ilona hade inga problem med kontaktfälten, trots att hon ibland reagerar på okända balanshinder. Dock fick vi fem fel i slalomen igen på grund av att hon missade första porten igen. I detta lopp var det vänsterslalom, så jag slappnade av lite väl mycket och antog att hon skulle hitta in själv. Resultatet blev 5 fel och en 11 plats.

Agility 1 B

Tredje loppet var andra och sista agilityklassen för dagen. Förutom några justeringar hade de i princip vänt på banan i agility 1 A. Om själva loppet finns inte mycket att säga...förutom att vi nollade och gick upp i ledning!!! Vi behöll dock inte ledningen, utan slutade på en andraplats och fick vår allra första PINNE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hopp 1 B

Sista hoppklassen bjöd på en fartig springbanan och då jag kände mig mycket nöjd med dagen, var det viktigaste att avsluta dagen bra för Ilona och springa järnet. Efter slalomen sprang vi på så fort jag vågade och var nollade fram till tredje sista hindret där jag gjorde ett bakombyte för tidigt, vilket resulterade i att hon vek av och sprang förbi hindret. I den farten hann jag inte stoppa henne och vi diskar oss förstås. När man satsar allt finns det inte några större marginaler, så man får också vara beredd på att det går åt...

Totalt sett är jag mycket nöjd med våra lopp och då främst Ilonas följsamhet, fart och en bättre slalom. Håller bara hennes matte ihop, så ska det nog gå att ta fler pinnar...