Foxarna Ilona och Benji

I onsdags var jag och Benji hos Annika Falkenberg på Hundverkstan för både behandling och råd om träning/massage hemma.  

Annika var nöjd med hur han stödde på och använde benet redan två veckor efter operationen. Dock var det uppenbart att han avlastar automatiskt, men det är ju egentligen inte så konstigt eftersom han haft problem några månader och således programmerat in i hjärnan att benet ska avlastas och vikten läggas på ryggen och det andra bakbenet. För att lära Benji att belasta och använda bakbenet rätt ska vi göra ståövningar där man placerar benet rakt (utan att vara vinklat utåt eller inåt), vinkelrätt mot ryggen och försiktigt pressar ner hasen så hela trampdynan är i golvet. Det är mycket viktigt att göra denna övning rätt, så det känns skönt att jag gjort det tidigare med Lexie, även om mitt "grepp" på henne var lite annorlunda.  

Att gå i lite högt gräs eller i stege ska hjälpa Benji att lyfta benet ordentligt. En del hundar får tendens till att "vispa" istället för att lyfta ordentligt. Om någon vecka eller två, när Benji börjat få tillbaka mer rörlighet och muskler, ska vi även börja träna på att svänga så han får träna på att trampa in under sig. Trapporna får vänta tills vidare.

Vi har också fått ok på att öka promenaderna (så länge Benji går rätt), så om ett par veckor är vi nog uppe i ca en halvtimma. De minskade promenaderna märks tyvärr på både mig och Benji...

Ländrygg och bakben ska masseras (pressur) varje dag och givetvis får inte heller frampartiet glömmas bort, men det behöver inte tas varje gång.

Back on Track täcket ska till en början användas ca 1-1,5 timma varje kväll för att successivt öka till 2-3 timmar per dag.

Ca två månader efter operationen kan jag räkna med att knäet läkt och kan börja tåla lite belastning, men det dröjer tre månader innan kroppen helt hämtat sig och man kan börja behandla honom som vilken annan hund som helst. Både kondition och muskler ska byggas upp långsamt och på rätt sätt. Detta innebär att han inte får vara lös, gå skogspromenader, leka med andra hundar (eller Fia ;-)) eller hoppa på ett antal veckor.

Efter påsk ska vi tillbaka till Västra Djursjukhuset för återbesök och veckan därpå ska vi tillbaka till Annika, så fortsättning följer...

Den sista tiden har Benji bara behövt ha på sig tratten när han varit ensam eller när jag inte haft koll på honom, men i går kväll hade det gått hela 13 dagar sedan operationen och det var dags för Benji att slippa tratten under natten till att börja med. Enligt veterinären skulle tratten vara på 10-12 dagar, men eftersom Benji inte ville låta såret vara, ja, då fick tratten vara på lite längre.

Glädjen över en trattlös Benji varade dock inte särskilt länge. Benji irriterade sig på limrester, sårskorpor m.m. och har slickat så intensivt på såret att det blött lite och blivit irriterat. Det är otroligt vilken skada de kan åstadkomma på så kort tid. :-( Tratten åkte givetvis på igen, så såret får vara ifred.

Benji har haft problem med ett bakben en tid och i början av året fick han diagnosen Patella luxation. Eftersom Benji inte bara är tänkt som sällskapshund, kontaktade jag en veterinär på Västra Djursjukhuset i Göteborg som inriktat sig på ortopedi och ortopedisk kirurgi för en noggrann utredning. Diagnosen blev densamma och operation rekommenderades så snart som möjligt för att få ett så bra slutresultat som möjligt. Benji har en mild grad av luxation, men veterinären rekommenderade operation oavsett om Benji var tänkt till agility eller endast till sällskap. Veterinären menade också att efter operation kommer Benji att vara lika rörlig och tålig som vilken annan hund som helst.

I dagsläget finns det alltså inga hinder för att träna och tävla i agility!!!!!!!!!

I början på förra veckan opererades Benji och allt gick bra. När jag hämtade honom på kvällen var det en trött och vinglig Benji som mötte mig. Såret såg lite otäckt ut (inget bandage) och hela bakbenet var givetvis svullet och rött. Såret hade limmats istället för att sys ihop med stygn, vilket gjorde sårkanterna slätare och mindre vassa.

Trots effekten av narkos, smärta och en obehaglig tratt, är det fantastiskt hur fort de anpassar sig. Nästan omgående skuttade Benji omkring (nästan obehindrat) på tre ben.

De kommande två månaderna ska Benji endast koppelrastas korta stunder, undvika hopp och trappor (jättekul när man bor på tredje våningen med tre låsta dörrar på vägen) och får inte heller leka med andra hundar. Helt väntat och logiskt, men när man har två djur till i lägenheten är det omöjligt att klara ovanstående. Ilona är därför på kollo hos mamma och Fia är på kollo hos pudeln Joker.

Givetvis är det nödvändigt att Benji är själv hemma, men usch vad jag saknar Ilona.

Just nu väntar både jag och Benji på att tratten ska få tas av. När jag hämtade honom hade han på sig en liten "kattratt". Foxarna är ju långnosade och det är ju meningslöst att ha på en "kattratt" där nosen sticker utanför. Istället får vi en 20 cm tratt som i alla fall går några cm utanför nosen. Efter bara ett dygn var det dock tydligt att inte heller denna tratt höll Benji borta från såret. Han lärde sig snabbt att trä tratten över bakbenet och således ha full tillgång till såret på knäet och även hur man kliar i såret med kanten på tratten. Ibland är det skit med dessa intelligenta foxar...

Jag knallade bort till min lokala veterinär för att köpa ny, större tratt och valet föll på en 30 cm. Dock passade den inte runt halsen, så jag fick klippa bort en stor del och skära nya hål för att sätta ihop den. Det är dock med nöd och näppe den hindrar honom från att nå såret alternativt att klia med kanten. Vid några tillfällen har han varit farligt nära att hitta nya sätt att komma till, men hittills har jag varit snabb och gett honom annat att tänka på.

Efter bara en vecka haltar han bara lite och har återfått en hel del rörlighet i knäet. Nästa vecka ska vi till Annika Falkenberg och få hjälp med sjukgymnastiken.  

Har inget bra dagsfärskt kort, så jag lägger in ett fint kort på Benji vid 3 månaders ålder istället.


Foto: Jenny Granath

Idag fick Benji äntligen gå ett par korta spår. Båda spåren innehöll 3 vinklar, fick ligga i ca 3 timmar och var 200-300 meter långa.  

Spår 1

Första spåret var i alla fall ordentligt blodat. :-) När jag nästan lagt klart började flaskan kännas lätt och när jag ser efter har jag nog gjort av med ett par deciliter. På ett ställe där det var mycket vatten blodade jag ordentligt för att göra det lättare för Benji, men jag har nog allt varit lite väl generös på hela spåret. Vill inte vänja honom vid att spåren är rejält blodade, utan han ska ju klara att följa vilt som blöder lite eller inte alls. Inte för att jag tror att vi någonsin kommer att vara med vid ett riktigt eftersök, men vill ändå träna för det.

På vägen fram till spåret har Benji redan förstått vad som är på gång och när jag visar honom uppsparket tar han upp spåret direkt. De första två vinklarna tar han utan problem, men den tredje vinkeln, som på grund av vegetationen kommer endast ett tiotal meter efter vinkel nummer två, går han först förbi. Han ringar och tar snart upp spåret igen, men har lite hög nos. Precis som tidigare, går Benji förbi slutet, upptäcker att spåret tagit slut, går tillbaka och letar lite för att hitta klöven. Jag hoppas att mer rutin kommer att göra att han markerar slutet snabbare.

Benji spårar jättebra och förutom lite iver och hög fart, märktes det inte att det var länge sedan vi spårade. Tidvis har han hög nos och på detta spår behövde han inte var lika noggrann eftersom jag blodat så rejält. Den ganska korta liggetiden gör ju också att han får en del via vinden.

Spår 2

Här var jag mycket snålare med blodet och det märktes att Benji fick koncentrera sig mer, höll lägre tempo och sänkte nosen. Vid andra vinkeln får Benji tappt och börjar ringa. Dock ringar han bort från spåret och desto svagare doften blir, desto fortare ringar Benji och kommer en bit bort från spåret. Efter en antal meter bryter jag ringandet och tar tillbaka honom strax innan vinkeln. Då tar han vinkeln utan problem och fortsätter fram till vinkel nummer tre där han ringar lite innan han hittar rätt. Benji börjar bli trött och slarvar lite på slutet. Denna gång markerar han klöven i slutet mycket snabbare och säkrare.

För att vara första gången som Benji utsätts för vinklar i spåret, har han löst uppgiften galant. Det syns verkligen att han gillar att spåra och han jobbar tills han löst problemen. På det sista spåret fanns det flera högar med spillning, men det intresserade inte...

Jag har varit på möte på klubben hela kvällen och för att blidka tokhundarna, fick de dela på ett grisöra när jag kom hem. Ilona blir alltid så kass i magen, så det räcker mer än väl med ett halvt. Hon är dock galen i dem, så ibland får hon en bit grisöra även om vi alla lider av det dagen efter.

Benji som äter allt annat, både ätligt och oätligt, lyfter på läppen och ser ut som om grisörat äcklar honom oerhört. Han kan ju ändå inte låta Ilona få det, så långsamt tvingar han i sig örat och ser ut som om det ska komma i retur...

Jag har då aldrig träffat på en hund som inte gillat grisöron och definitivt inte en matgalen foxterrier, men man lär så länge man lever...