Kungsbacka 21 mars
Redan klockan fem på morgonen var jag uppe och kollade hur mycket snö det kommit under natten och om det skulle vara möjligt att ta sig till tävlingen. Endast någon decimeter hade kommit, så jag lade mig igen tills det var dags att gå upp på riktigt. Jag åkte i god tid eftersom det fortfarande snöade och jag misstänkte att vägarna ännu inte hunnit plogats.
Förväntningarna inför tävlingen var lågt satta eftersom Ilona inte bott hemma de senaste veckorna och av många anledningar påverkar detta både vårt sammarbete och Ilonas energinivå.
Ag 1
En lätt bana där svårigheterna för oss låg i 180 graders svängen efter slalom till gungan och själva slalomen förstås.
Svängen till gungan löste jag med bakombyte omedelbart följt av ett framförbyte, men tyvärr gick Ilona ur slalomen två gånger och vi fick givetvis 5 fel. Efteråt ångrade jag mig att jag petade in henne istället för att ta om hela. Det var faktiskt ett tag sedan Ilona gick ur slalomen, så lite besviken var jag ju, men jag är ganska säker på att orsaken var inkonsekvent träning i slalomen för ett par veckor sedan och det är ju mitt fel som inte håller mig till träningsplanen. :-(
I övrigt hade vi bra flyt, fart och följsamhet med perfekta kontaktfält, till och med på gungan, så jag är ändå nöjd med loppet.
Ilonas halvsyster Nelly fick till ett jättefint lopp och slutade på en tredjeplats och tog pinne.
Hopp 1
En ännu lättare bana där svårigheten bestod av 90 graders sväng efter slalom till ett hopphinder, men körde man högerslalom var det egentligen inte något problem.
Även här gick Ilona ur slalomen och jag hade väl egentligen inte väntat mig något annat efter första loppet, men svängen efteråt löste vi bra med ett bakombyte.
Vi hade ju inget att förlora, så på målrakan peppade jag Ilona till att springa fortare, men det slutade tyvärr med att hon bedömde avståndet till däcket fel och landade mitt i ringen. Direkt vid avstampet såg jag att hon inte skulle klara det och saktade in för att se hur det gick, men Ilona fortsatte springa och vi tog de sista två hindren också. Publiken drog efter andan, så det såg nog otäckt ut. Det är inte första gången detta händer, så det är inte utan anledning jag tränar hoppteknik med Ilona. Målet är ju att hon ska kunna bedöma avståndet även om jag ökar farten och peppar henne. Ilona haltade lite och kommer nog att vara lite öm ett par dagar, men det blev inte några allvarliga men efter krocken med däcket.
Det blir till att träna mycket mer slalom och hoppteknik. Nu har ju hindren flyttats hem till klubben igen vilket underlättar träningen, även om jag just nu bara har möjlighet att träna på helgerna. Det skulle ju vara kul att ta pinnar och komma ur klass 1 någon gång, men när slalom är den enda svårigheten i en bana har vi inte möljighet att springa ikapp den tid vi förlorar i slalomen (under förutsättning att vi inte får fel förstås). Jag tycker att slalom ska vara ett utslagsgivande hinder, men det är lite frustrerande när allt annat fungerar.
Förväntningarna inför tävlingen var lågt satta eftersom Ilona inte bott hemma de senaste veckorna och av många anledningar påverkar detta både vårt sammarbete och Ilonas energinivå.
Ag 1
En lätt bana där svårigheterna för oss låg i 180 graders svängen efter slalom till gungan och själva slalomen förstås.
Svängen till gungan löste jag med bakombyte omedelbart följt av ett framförbyte, men tyvärr gick Ilona ur slalomen två gånger och vi fick givetvis 5 fel. Efteråt ångrade jag mig att jag petade in henne istället för att ta om hela. Det var faktiskt ett tag sedan Ilona gick ur slalomen, så lite besviken var jag ju, men jag är ganska säker på att orsaken var inkonsekvent träning i slalomen för ett par veckor sedan och det är ju mitt fel som inte håller mig till träningsplanen. :-(
I övrigt hade vi bra flyt, fart och följsamhet med perfekta kontaktfält, till och med på gungan, så jag är ändå nöjd med loppet.
Ilonas halvsyster Nelly fick till ett jättefint lopp och slutade på en tredjeplats och tog pinne.
Hopp 1
En ännu lättare bana där svårigheten bestod av 90 graders sväng efter slalom till ett hopphinder, men körde man högerslalom var det egentligen inte något problem.
Även här gick Ilona ur slalomen och jag hade väl egentligen inte väntat mig något annat efter första loppet, men svängen efteråt löste vi bra med ett bakombyte.
Vi hade ju inget att förlora, så på målrakan peppade jag Ilona till att springa fortare, men det slutade tyvärr med att hon bedömde avståndet till däcket fel och landade mitt i ringen. Direkt vid avstampet såg jag att hon inte skulle klara det och saktade in för att se hur det gick, men Ilona fortsatte springa och vi tog de sista två hindren också. Publiken drog efter andan, så det såg nog otäckt ut. Det är inte första gången detta händer, så det är inte utan anledning jag tränar hoppteknik med Ilona. Målet är ju att hon ska kunna bedöma avståndet även om jag ökar farten och peppar henne. Ilona haltade lite och kommer nog att vara lite öm ett par dagar, men det blev inte några allvarliga men efter krocken med däcket.
Det blir till att träna mycket mer slalom och hoppteknik. Nu har ju hindren flyttats hem till klubben igen vilket underlättar träningen, även om jag just nu bara har möjlighet att träna på helgerna. Det skulle ju vara kul att ta pinnar och komma ur klass 1 någon gång, men när slalom är den enda svårigheten i en bana har vi inte möljighet att springa ikapp den tid vi förlorar i slalomen (under förutsättning att vi inte får fel förstås). Jag tycker att slalom ska vara ett utslagsgivande hinder, men det är lite frustrerande när allt annat fungerar.
Kommentarer
Postat av: Anna
Tänkte på er när jag såg all snön. Skönt att resan gick bra! Och pinnarna kommer att komma i snabb takt när det väl släpper!!
Anna
Trackback