Det var en gång...
...en liten flicka i 5-års åldern som var ute och lekte på gården mellan hyreshusen. Flickans mamma hade noga förmanat henne att inte lämna gården medan mamman var i tvättstugan.
Lite senare överraskades mamman av att kvarterspolisen kom in i tvättstugan med den lilla flickan och förklarade att han hittat henne en bit bort på busshållplatsen alldeles ensam samt återberättade deras samtal;
Kvarterspolisen hade frågat flickan varför hon stod och väntade på bussen helt ensam och flickan hade svarat glatt:
- Jag ska åka till min ladugård och vattna mina djur.
Polisen:
- Men du är väl alldeles för liten för att åka buss själv och inte kan väl du ha en ladugård full med djur?
Flickan envisades:
- Jag måste ta bussen till mina djur och ge dem vatten. De har bara mig och jag måste åka dit varje dag.
Polisen:
- Jag måste prata med din mamma om detta. Vad heter du och var bor du?
Flickan rabblade upp personnummer, namn och adress, precis som mamman lärt henne. Motvilligt gick flickan med kvarterspolisen tillbaka till bostadsområdet och mamman i tvättstugan med orden:
- Vi måste skynda oss. Jag måste hinna med nästa buss, för annars får mina djur inte mat eller vatten.
Mamman blev förstås upprörd över flickans upptåg och förklarade för kvarterspolisen att hon så gärna ville ha egna djur att fantasin ibland tog över. Kvarterspolisen förstod, men förklarade ändå strängt hur farligt det är för en liten flicka att gå omkring i trafiken ensam. Mamman lovade att hålla noga uppsikt över flickan i fortsättningen och händelsen hade också en dämpande effekt på flickans utflykter, men inte på fantasin...
