Ibland...
Jag har även "Dog Brick" och den går att kombinera med "Dog Smart" genom att man sätter de runda klossarna ovanpå brickorna så hunden först måste lyfta på klossarna för att kunna öppna brickorna.
Numera är det ju inte direkt någon utmaning för Ilona, utan mest lättförtjänta godisar, men valparna har gillat dem.
En hel del liknande enkla aktivitetsövningar kan man ju fixa själv, utan att behöva köpa färdigtillverkat. Den ihopvikta toarullen med godis i är nog favoriten hittills.
Ingen riktig hund
Jag har varit på möte på klubben hela kvällen och för att blidka tokhundarna, fick de dela på ett grisöra när jag kom hem. Ilona blir alltid så kass i magen, så det räcker mer än väl med ett halvt. Hon är dock galen i dem, så ibland får hon en bit grisöra även om vi alla lider av det dagen efter.
Benji som äter allt annat, både ätligt och oätligt, lyfter på läppen och ser ut som om grisörat äcklar honom oerhört. Han kan ju ändå inte låta Ilona få det, så långsamt tvingar han i sig örat och ser ut som om det ska komma i retur...
Jag har då aldrig träffat på en hund som inte gillat grisöron och definitivt inte en matgalen foxterrier, men man lär så länge man lever...
Ridhuset
Vid anmälan fick jag ett infall och anmälde även till agilityklasserna, även om kontaktfälten ännu inte är riktigt färdigtränade. Det händer fortfarande att Ilona glömmer sig när vi kommer i full fart och egentligen är det ganska förståeligt eftersom hon fått springa (läs hoppa) utan något särskilt beteende i nästan två år. Även om vi egentligen inte är redo, vill jag träna på andra hinder och platser för att se om beteendet sitter någorlunda. Ibland behöver man utmana sig för att se vart man brister...
Träningen idag koncentrerades således på kontaktfält i korta kombinationer och till en början gick det sådär. Ilona har ibland problem med kontaktfälten vid högerhandling då hon antingen hoppar eller placerar sig snett mot mig. Är dock noga med att aldrig belöna när hon har framtassarna vid sidan om balansen eller A-hindret. Rakt fram gäller alltid, vill inte ha mer "klistriga" beteende där hon söker kontakt med mig, utan hon ska sikta framåt. Efter en stund släppte det dock och hon överraskade mig istället med att göra rätt nästan varje gång.
Eftersom 2+2 inte är färdigtränat på balansen och A-hindret, har jag endast tränat gungan en gång på ca 6 månader. Eftersom gungan kommer att vara med i Trollhättan blev det lite träning idag. De första gångerna hjälpte jag henne lite genom att sätta foten på när den slagit i backen, så den inte studsar upp igen innan hon hunnit utföra beteendet. Hon sätter klockrent 2+2 och fjärde gången fick hon köra helt själv, vilket hon klarar galant och utan tvekan.
Det känns verkligen härligt, speciellt med tanke på hur pessimistisk jag var i maj när jag började träna 2+2 på kontaktfälten. Kändes som om det var hopplöst att försöka träna om en studsboll.... Idag är jag glad att jag satsade på att träna om, för Ilona har många goda år kvar och det kommer att bli lättare att lära Benji när man redan tränat en hund.
Vi hann också med en hel del träning på bakombyten före tunnlar och säcken. Ilona som gärna (alltid) klistrar på mig och låser sent på hindren, gillar inte när jag byter bakom henne vid dessa hinder så hon inte vet vart jag tar vägen. Hon hinner ofta uppfatta att jag byter riktning och har många gånger vänt och kommit ut igen, vilket givetvis inte är önskvärt. Under hösten har jag tränat en del på bakombyten vid tunnlar och i största allmänhet och det verkar som om Ilonas osäkerhet minskat och hon vågar lita på att jag finns där när hon kommer ut. Är också noga med att prata med henne när hon är inne i tunnlarna så hon har en uppfattning av var jag är.
Idag fick jag flyt på de flesta bytena och jag märkte ingen tvekan hos henne. Det har också blivit lättare att skicka henne till tunnlar utan att jag behöver vara med ända fram, även till tunnlar där öppningen nästan inte syns.
Synd att vi bara har träning i ridhuset på söndagar och på klubben finns bara kvar någon tunnel, ett par gamla hopphinder och slalom. Men en kul sak finns faktiskt kvar och det är flyball-lådan. Det är ju rena drömmen för en bollgalen foxterrier...
Träningssvacka
De senaste veckorna har det varit lite si och så med träningen, dels på grund av att jag haft en del annat att göra och dels på grund av mindre träningslust. Höstmörkret med tillhörande kyla, att kurserna har avslutats för terminen och agilityhindren som körts till ridhuset har bidragit till att motivationen nått bottennivå.
Under veckan som gått har jag dock fått ny inspiration och även börjat spåna på mina mål inför 2008, både för hundarna och mig. Som alltid är man ju tidsoptimist och redan nu är hela nästan hela våren fulltecknad, så det gäller att lägga upp en bra träningsplan. Jag kommer säkerligen inte att hålla planen till punkt och pricka, men förhoppningsvis i grova drag...
Varberg 18 november
Årets sista officiella tävling är avklarad och tyvärr upprepade vi väl inte förra helgens framgångar, men det finns flera saker i loppen jag är nöjd med.
Dagen började lite sådär med morgontrött matte och resa i tät dimma (ca 100 meters sikt i mörker) ner till Varberg. Jag var tyvärr ensam från klubben med S/M hund, så jag hade inte något trevligt resesällskap att prata med och bilstereon är trasig. Väl framme i Varberg var dimman ännu tätare och jag såg knappt vart vägen gick och definitivt inga skyltar. Efter ett par felkörningar lyckades jag ändå komma fram till ridhuset.
Hopp 1 A
En flytig trevlig springbana där hindren inte var maxade, utan på 35 cm höjd, vilket kändes skönt eftersom det alltid är tungt att springa i ridhus. Vi hade ett högt startnummer, så jag hade gott om tid att värma upp (och bli nervös av att titta på alla andra och vänta på min tur). Större delen av banan flyter på bra, även slalomen, men på tredje sista hindret ska Ilona in i en tunnel, men tyvärr vrider jag upp lite för mycket och hon drar förbi istället, vilket ger oss en vägran. Vi slutar på en ändå ok tid med 5 fel och hamnar på en 9:e plats. De 10 första får pris, så Ilona är numera rustad för guppiga båtturer i sin jättefina flytväst.
Hopp 1 B
Även här en trevlig ännu mera fartig bana, men här borde man verkligen köra högerslalom. Det är ju fortfarande inte ett alternativ för Ilona och precis som förra helgen var slalomen placerad längs ridhusväggen, vilket gör det mindre lätt att köra vänsterslalom längs väggen. Hindren innan slalomen var placerade så att jag var tvungen att springa som en blå för att hinna göra mitt framförbyte innan slalomen och således inte krocka med Ilona.
Jag hinner med mitt framförbyte utan att springa in i Ilona och hon hittar in jättefint i slalomen. Numera tränar jag enbart slalom i längre kombination eller bana och har bestämt mig för att vara nöjd med hennes nuvarande utförande i dagsläget. Hon fixar ingången, går inte ur, skäller visserligen och tar port för port, men så länge hon fortsätter framåt pressar jag henne inte mer, utan farten får komma hennes egen takt. Dock överraskar Ilona mig efter ungefär sex-sju pinnar och slutar skälla, siktar framåt med rejäl fart och precision. Jag är ju inte beredd på detta och hamnar lite efter först, men lägger på ett extra kol och pressar även Ilona att öka farten.
Efter säcken hade jag planerat ett framförbyte och är så koncentrerad på att hinna placera mig, att jag inte kollar hur nära jag är nästa hinder. Givetvis är jag alldeles för nära och springer in i hinderstödet på hopphindret, vilket resulterar i en rivning. Krocken gör att jag vrider upp för tidigt mot nästa hinder och tappar Ilona bakom ryggen, vilket gör att hon kommer upp på min högersida istället för att ta hindret på vänstersidan. Snacka om blindbyte. Med 10 fel är loppet kört placeringsmässigt, så jag satsar istället på att springa resten av banan så fort det bara går. Vi försöker givetvis att springa fort annars också, men då väger jag in precisionen och får anpassa farten efter den.
Just nu är jag jättesugen på att åka ut och tävla, så det är synd att det dröjer ända tills slutet av januari innan det är ngn officiell tävling. Blir en inofficiell tävling i december och förhoppningsvis ngn träningstävling så man inte ligger av sig helt.
Ingrid Tapper
Idag har jag varit på en föreläsning om "Jakthundens mentalitet och beteende" med Ingrid Tapper. Arrangör var Spaniel och Retrieverklubben och även ickemedlemmar var välkomna.
Främst handlade det om retrieverraserna och en hel del var ju repetition från M1 tidigare i veckan, men det är alltid intressant att få det ur olika infallsvinklar. Har hört en hel del gott om Ingrid Tapper av andra som lyssnat till henne och läst hennes böcker, vilket bidrog till att jag anmälde mig till föreläsningen.
Mentalitet och beteende intresserar mig jättemycket och jag har fått en hel del bra boktips, så det blir väl till att göra ett litet hål i plånboken... Ingrid berättade att hon håller på och skriver en bok om aggression och rädsla som kommer ut någon gång nästa år, så det kommer också fler böcker i ämnet.
Snöbilder
Några bilder på bruna fläckar som flyger runt i snön...
Ibland kan man vara stilla lite för att posera (och för att visa att man fryser...)
M1
Kursen har varit mycket intressant med tydliga faktagenomgångar och givande diskussioner.
Hundens mentalitet är oerhört intressant och kursen gav verkligen mersmak, så planen är att gå vidare så fort någon klubb arrangerar M2 och i förlängningen även M3.
M2 är en praktisk kurs där man blir mentalfigurant B och kan delta som figurant i alla moment utom avståndslek och "sociala gubben".
M3 (Mera mentalkunskap) är en teoretisk kurs som är en vidareutveckling av M1.
Ska också läsa de rekommenderade böckerna "Hundens mentalitet" av Ingrid Tapper och "Mentalitetsboken" av Blixt och Svartberg.
Mer action
Benji 6 månader
Kungälv 10 november
Jag och Ilona har varit i Kungälv och tävlat i två inofficiella hoppklasser och världens bästa Ilona har gjort sin bästa prestation hittills.
Hopp 1 A
En flytig bana där det svåraste för oss var att man borde köra högerslalom för att tjäna tid och inte krocka efter slalomen där man skulle svänga skarpt till vänster. Eftersom vi har problem med slalomen har jag i första hand koncentrerat mig på att få en bra vänsterslalom. Eftersom högerslalom inte var något alternativ för oss, så var det bara till att göra det bästa av situationen och se till att få ett bra bakombyte efter slalomen utan att krocka.
Banan börjar med hopp, däck och böjd tunnel och jag vet att en del hundar sänker sig när de ser tunneln och således inte riktigt ser däcket och hoppar i ramen istället. Ilona har inte haft problem med detta och jag tror att det oftast är large hundar som detta händer eftersom däcket är högre för dem, vilket ger större nivåskillnad mellan däck och tunnel. Jag sätter Ilona och går fram till däcket för att starta där, ger startkommando, säger däcket och Ilona hoppar i ramen. Vet inte om det beror på att hon siktar på tunneln eller om jag inte väntade in henne tillräckligt, men jag tar runt henne och tar däcket på rätt sätt. Kändes lite onödigt att få fem fel redan på andra hindret.
Resten av banan flyter på och vi drar inte på oss några fler fel. Trots att det tar låååång tid i slalomen fick vi bra tid och slutar på en 2:a plats. Vinnaren nollade, men var mer än 2 sekunder långsammare, så det känns som om vi börjar få upp farten. Ser fram emot när Ilona är snabb även i slalomen så vi inte förlorar så många sekunder där.
Väckt instinkt
Ilona får alltid bära på sin leksak under nedvarvningen efter tävling och när vi är på väg tillbaka börjar hon sänka farten och går lite konstigt, så jag undrar om hon kanske har ont någonstans. Men inte, hon letar bara efter ett ställe att gömma sin leksak, men det tog en stund innan jag förstod vad hon höll på med. Hon gömmer den vid ett tillfälle, men bestämmer sig för att det är säkrast att ta med den. Ilona har aldrig under sitt fyraåriga liv gömt vare sig ben, leksak, klöv eller något annat, så jag var lite förvånad men ändå mest road. Kanske är det så att instinkten väckts genom att Benji tillkommit?! Ilona har haft annan hund i sin närhet hela sitt liv, men konkurrensen med Benji är nog starkare än med de tidigare hundarna.
Hopp 1 B
Lite knepigare bana som bjöd på en massa byten och ett annorlunda upplopp. Largeklassen var före medium och en hel del ekipage diskade sig på upploppet. Det allra bästa för mina tävlingsnerver är att inte ha några förväntningar och att se andra diska på någon svårighet minskar min nervositet och tävlingsdjävulen kan ta lite semester.
I övrigt hade mörkret fallit liksom temperaturen som närmade sig minusgrader, klubbkamraterna hade alla åkt hem och de övriga tävlande samt funktionärerna började känna av den långa dagen. Även om vi inte hade varit där i lika många timmar som alla andra, gjorde deras sinnesstämning att jag taggade ner.
Vi gör ett jättebra felfritt lopp och går i mål med en tid som ligger mer än 10 sekunder under referenstiden (näst bästa tiden är mer än 5 sek långsammare). Vi var de enda som nollade och vann klassen.
Nostalgi
I våras var vi i samma ridhus på en inofficiell tävling och det var första loppen som jag och Ilona inte diskade oss, så det känns lite kul att första nollan och första vinsten skedde där. Vi får väl se till att öka antalet nollor och vinster så jag inte längre kan komma ihåg sådana här detaljer... ;-)
Bästa egenskapen
Ilonas allra bästa egenskap är att oavsett miljö, omständigheter m.m. ställer hon alltid upp och gör sitt yttersta.
Det var en bra dag med första 2:a platsen, första nollan och första vinsten.
Ur en domares perspektiv
För mig som inte har ställt tidigare var det intressant att få inblick i hur en utställningsdomare arbetar och tänker.
Det som gav mig mest var genomgången av hundens skelett och hur dess utformning påverkar hundens rörelser och funktion.
Snygging?
Tog kort när han stod på bordet, men solen sken in i rummet, så kortet är nästan taget i motljus. Har dock försökt fixa till det i datorn, men färgerna blir ändå inte bra. Ska ta bättre kort utomhus någon annan dag.
En fox till i stan
Under morgonpromenaden stannade en man på cykel och frågade om det var foxterrier jag hade. Javisst, svarade jag, överlycklig över att någon faktiskt visste rasen. Han berättar då att han har ett åttaårig hane hemma och det visar sig att hunden kommer från samma kennel som Ilona.
Det har hänt rätt så ofta på sista tiden att folk kommer fram till mig och berättar att de haft foxterrier tidigare, men det är mycket roligare att veta att det faktiskt finns en livs levande foxterrier i samma stad.
Helgens träning
Igår var det främst agility med Ilona som stod på schemat och just nu tränar jag mest kontaktfält och slalom i kortare banslingor.
Ilonas 2+2 är nu tillräckligt stabilt för att hon ska kunna utföra beteendet även när vi springer i full fart. Visst händer det att hon inte bromsar tillräckligt och åker av, främst på A-hindret, men totalt sett blir det rätt 80% av gångerna. Har även börjat lägga in gungan igen, men eftersom den rör sig har hon lite svårare för att hålla sig kvar. I förlängningen släpper jag nog lite på 2+2 på gungan för att få maximal fart, men än så länge vill jag ha samma beteende även där. Eftersom allt annat fungerar bättre på tävling än hemma på träning, så känner jag mig redo för att anmäla till agilityklasserna också framöver. Till årets tävlingar har anmälningstiden redan gått ut, så det får bli nypremiär i agilityklasserna nästa år.
Vad gäller slalomen har det fungerat bra att köra rundbana med 5-10 hinder, varav ett eller två slalom med max tolv pinnar totalt och fortsätta tills det blir rätt och belöna rejält. Det har gett bättre resultat när jag lägger in slalomen i kombination med andra hinder så hon får ett sammanhang istället för att nöta slalom i raksträcka eller triangeln. Vi har långt kvar till självständig slalom oberoende av var jag är placerad, men hon har fått sug på hindret och ganska säkra ingångar. Åtta pinnar går bra, men vid tolv sänks farten och hon har sämre sug framåt. Men skam den som ger sig...
Söndag
Det har varit lite dåligt med skotträningen för Benjis del, så när klubben hade sök-tävling idag åkte jag och Benji dit för att träna. Skytten placerades bredvid klubbstugan, så jag bestämde mig för att agilityplanen var på lagom avstånd och planen var att ha Benji lös lekandes med bollen. Dock skulle de tävlande vänta vid grinden mellan planerna på sin tur till budföringen, så jag fick koppla honom istället. Vill verkligen inte riskera att Benji springer fram till den tävlande och förstör något... Vi leker med bollen och Benji tittar upp när första skottet avfyras, men fortsätter genast att leka. Totalt var det fyra skott och Benji registrerade dem, men brydde sig inte det minsta. Visserligen är han inte så gammal än och har inte så mycket erfarenhet, så det gäller att fortsätta förebygga ordentligt, men det känns ändå jättebra att han hittills är så cool när han utsätt för skott.
Vi har också tränat på att Benji ska komma till mig med leksak och leka alternativ lämna av. Benji vill nämligen hellre dra iväg och leka själv, så jag måste träna på att belöningen ska vara lek med mig. Jag var laddad med korv blandat med köttbullar och gjorde lite övningar först som enbart belönades med godis. I dagsläget smäller godis högre än leksak, så tanken är att använda godis för att få honom att komma till mig med föremålet och leka. Jag vill gärna att både godis och lek med mig är belöningar med högt värde för Benji och att han väljer bort att leka själv. Jag kastar iväg bollen, väntar ut Benji tills han lekt en stund och sedan tittar upp och kallar då på honom. Det dröjer lite innan han kommer, men jag belönar och berömmer honom rejält och han släpper gärna bollen för att få sin godis. (Vi har tränat ganska bra på "loss", så han släpper automatiskt när jag håller fram godisen) Efter några upprepningar har han fattat och farten tillbaka ökar för varje gång.
Vi hann också med lite cirkelträning, torra framförbyten, kontakt-/följsamhetsövningar och lite ligg på blöt och kall gräsmatta.
Klubbens tävlingar är också jättebra miljöträning för Benji med nya hundar, människor och situationer
Bilder
Benjis förråd
Valpkursen slut
Ikväll har det varit avslutning på valpkursen och det känns lite tråkigt att valparna inte kommer att träffa varandra lika regelbundet längre. Alla valparna har utvecklats jättemycket på två månader och jag hoppas de flesta återkommer på "slyngelkursen" till våren.
För Benjis del har det verkligen varit nyttig miljöträning och han har fått träffa andra valpar av en massa olika raser, storlek och temprament. Vad gäller utförandet av de moment som ingår i kursen, ja, då var vi nog duktigast i början av kursen. Nu när han håller på att bli könsmogen är stunderna av koncentration lite kortare och vi har väl inte riktigt gått in för att lära momenten på riktigt samma sätt som lärs ut på kursen. Vill gärna träna operant med Benji där det går och har ännu inte satt särskilt många kommandon på de beteende som han utför.
Flera av deltagarna har redan uttryckt önskan att gå agilitykurs när hunden blivit tillräckligt gammal, så det finns hopp...
Längre liggetid
Efter fyra timmar var det dags och jag visar Benji uppsparket. Han nosar bara några sekunder och fortsätter ivrigt i spårriktningen. Han kryssar lite i början och har lite för bråttom, så jag håller igen honom. Näsan är ordentligt nere i backen, så den längre liggetiden har minskat partiklarna i luften och gjort honom mer koncentrerad i spåret.
När vi kommer till bäcken stannar Benji och nosar runt lite, men löser problemet nästan omgående och hoppar över bäcken och fortsättter spåra. Ett tjugotal meter längre fram är spårslutet och Benji går förbi klöven först, märker att något saknas, går tillbaka och hittar klöven.
Nästa gång blir spåret 200-300 meter med oförändrad liggetid och någon vinkel.
