Ilona utmanad
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv på sin hemsida/blogg och samtidigt ange reglerna för leken. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista med deras namn. Efter det är gjort skriver man en kommentar i de utmanades gästbok/blogg för att de ska kolla in och läsa på ens egen hemsida/blogg för mer information.
Fakta 1
Ilona gillar inte när jag borstar tänderna, så hon slutar med det hon håller på med för tillfället och börjar vanka runt i lägenheten tills jag är klar. Så fort jag slutat borsta är hon som vanligt igen. Vet inte riktigt hur detta beteende uppkom, men det är likadant varje gång.
Fakta 2
Älskar värme och sol så mycket att hon endast flyttar sig till svalare eller skuggig plats när hon nästan är överhettad och flämtar som en tok. Matte reglerar förstås så det inte blir farligt.
Fakta 3
Måste sova under täcket på natten. Om hon av någon anledning kommit uppe på täcket, glor hon på mig tills jag lyfter på täcket så hon kan komma under igen. Detta funkar även när jag sover, för jag vaknar och släpper under henne.
Fakta 4
Är mycket förstjust i de flesta grönsaker, frukter och liknande. Skallrar tänderna av upphetsning när hon ska få favoriten som är ärtskidor.
Fakta 5
Ilona kan bära på dummys, leksaker m.m. som den värsta retriever under promenaden. En timme är inga problem, men förutsättningen är att det bara är jag och Ilona på promenaden. I annat fall får hon inte ha den i fred och det stör bärandet något.
Fakta 6
Ilona blir galen när det har snöat och jag sparkar upp snö med skorna. Det är nästan omöjligt att gå eftersom hon flyger mot fötterna för att jaga snön. Om snön ligger ett tag brukar det lugna sig, men eftersom man bor i södra Sverige händer det inte särskilt ofta och då blir varje snöfall nytt.
Ilona skickar utmaningen vidare till:
Hålli
Honey
Lukas
Morris
Albin
Hjälp...
... vad Benji växer.
För någon vecka sedan noterade jag att han nu växt ikapp Ilona, men helt plötsligt har han växt förbi...
Ilona har en mankhöjd på ca 37-38 cm, så än så länge är det inte någon kris, men han är bara 5,5 månad och han kan växa en hel del till om det vill sig illa. Han är ju hane, så lite större och ståtligare förväntar jag mig att han blir, men gärna inom rimliga gränser.
Är det något som inte får hända, så är det att Benji blir så stor att han går som largehund i agilityn.
Nu ska jag inte måla fan på väggen än, men det är inte utan att jag sneglar lite oftare på honom och önskar att han snart växt färdigt så jag vet. Slutmätningen sker ju förstås inte förrän vid 24 månader, men vid 8-9 månaders ålder har man nog en god uppfattning om slutlig mankhöjd.
Tiden får utvisa, men det går förbaskat långsamt... Skulle gärna se att dessa mörka vintermånader svischade förbi så man kunde välkomna sommartid istället för att ställa om till vintertid...
Inget Hund 2007
Jag har bestämt mig för att hoppa över "Stora Stockholm", vilket egentligen är det förnuftiga av flera anledningar. Det finns varken tid eller möjlighet att lösa det på ett bra sätt och att det är så nära jul gör inte saken lättare.
Det hade säkert varit både roligt och intressant och det är lite bedrövligt att montern går miste om vackra Ilona och hennes ståndöron. ;-)
Zorro
Zorro (Ebonettas Quimper Q) är pappa till Benji och de andra valparna i Killkenny´s R-kull. 
Foto: Susanne Jönsson
Den största likheten mellan Benji och Zorro är blicken och huvudet, men det är ju lite svårt att säga eftersom jag inte träffat Zorro i verkligheten, utan endast sett honom på bild.
Jag har däremot träffat Zorros pappa och utifrån ovanstående bild är de två mycket lika.
Zorro och matte Susanne tränar/tävlar också agility och de var på sin första officiella tävling för ett par veckor sedan. Vi önskar dem lycka till i fortsättningen och hoppas de sopar banan. Det dröjer ju förstås innan far och son kan mötas på agilitybanorna, men kanske så småningom...
Sista valptanden
Jag har dock inte velat ge upp och veterinären gör ju ändå inget förrän Benji blivit sex månader, så jag hade ju inte något att förlora på att försöka vicka lite på hörntanden. Ända fram tills igår har det varit resultatlöst, men så helt plötsligt kände jag att det gick att vicka lite på den och efter det har jag tryckt lite lätt med jämna mellanrum. I eftermiddags gav tanden upp och släppte sitt grepp. Puh... Det känns skönt att slippa söva för en sådan här grej, det är ju alltid riskabelt och själva ingreppet kan ju inte ta mer än några sekunder, men effekten av sövningen varar ju lite längre...
Älgben
Kan man vara lyckligare än med var sitt färskt och slamsigt älgben ???
Tack till Anna och Tommy som tänker på oss!
Förhoppningsvis blir det inte för kraftiga sviter i magen. ;-)
Två korta spår
Anna gjorde sitt bästa för att roa oss under väntetiden, så tack för härlig promenad och trevlig pratstund!
Redan när jag selade Benji syntes det på honom att han visste vad det handlade om och vad som förväntades av honom. Försöker dock vara noggrann med att hålla startproceduren, så han inte bara drar iväg. Här fick han dock större delen av spåret via vinden och hade hög näsa nästan hela vägen. Dock gick han i spåret hela vägen fram till klöven och det är verkligen ett nöje att se hans reaktion när han hittar rådjursklöven. Det är ungefär som att se Joakim von Anka i sin skattkammare, he he, denna är min och bara min. Vi leker en stund och sedan får Benji gömma sitt "byte". (Har ju inte råd att förlora våra skankar, så jag går tillbaka sedan och hämtar den)
På det andra spåret är Benji lite mer koncentrerad och har näsan i backen nästan hela tiden. Får tappt ett par gånger och ringar för att hitta spåret igen. Här lade jag medvetet lite lätta svängar för att se hur han klarar det och jag blev verkligen inte besviken. Benji sänker farten och näsan och man ser verkligen på honom hur intensivt han jobbar för att lösa problemet. Även denna denna gång når Benji målet och den åtråvärda skanken. Vi leker igen och sedan ska även denna klöv gömmas.
Längre fram när Benji fått mer erfarenhet och uthållighet, kommer han att bli en utmärkt eftersökshund.
Första trädet
På lunchpromenaden stegade Benji målmedvetet fram till en liggande trädstam, lyfte på benet och lämnade sin markering.
Det finns lite tecken på att han börjar bli könsmogen, så valptiden är väl snart ett minne blott. Hade gärna sett att det dröjde lite längre innan löptikar och andra hanar fick betydelse.
Trädet har inget med texten att göra.
Är det ngn av er som bor häromkring som känner igen trädet?
Hund 2007
Släkten förväntar sig väl ett rejälare kalas med anledning av de jämna siffrorna, men de får nöja sig med en mindre sammankomst på den aktuella dagen.
Dock har jag fått ett besked som eventuellt innebär att jag och hundarna får stanna hemma istället. Då det inte arrangeras några valpklasser är det satt en åldersgräns på lägst nio månader, vilket Benji tyvärr inte är... Min ordinarie hundvakt har tillfälligt hand om en omplaceringshund och har då inte har samma möjligheter att passa mina hundar. Kortare stunder går bra, men flera dagar...
Det hade varit betydligt lättare att lämna bort Ilona över helgen. Hon är ju vuxen, någorlunda uppfostrad och inte lika lättpåverkad. Det är lite värre med en sjumånaders terrierist.
Förhoppningsvis löser det sig så jag och Ilona kan åka i alla fall.
Favoriten
Den absoluta favoriten, alla kategorier, är en rugbyboll av gummi med ett snöre igenom.
Alla mina tre foxterrier har älskat denna leksak så till den milda grad att det är snudd på fanatiskt. Leksaken dödas med jämna mellanrum, så jag har bytt snöre/rep ett antal gånger. Det enda rätta sättet att leka med denna rugbyboll är att hålla i snöret och ruska hysteriskt så bollen slår den upphetsade terriern hårt i sidorna. Ju hårdare hunden blir slagen, desto högre intensitet. Jag har kommit i vägen för den vilda leken och det kan snärta till rejält.
Får man inte jaga vilt, får man väl låtsas...
Rugby´n smäller till och med högre än en vanlig boll eller boll i snöre och det säger inte lite...
5 månader
Porträttbild
25 gone, 3 to go
Premolaren kommer att lossna när som helst, men hörntänderna sitter fast ännu, så de dröjer nog någon vecka i alla fall.
Ömsningen har hittills tagit lite drygt fem veckor och de sista dagarna har tänderna ramlat ut på löpande band. En del tänder har jag hjälpt till att få ut, men först när de varit lösa på egen hand och suttit i vägen för den permanenta tanden. Benji har inte brytt sig nämnvärt och låter mig titta och pilla i munnen utan vidare.
I morse hände en kul grej med Benji; efter en stunds lek med Ilona kommer han fram till mig och ska visa hur det blöder i munnen (matte vill i alla fall tro att det är det han gör). Han har käkarna lite halvöppna och ser uppfordrande på mig. Då ser jag att den ena hörntanden i underkäken nätt och jämnt hänger fast. Jag drar bort tanden och Benji ser jättenöjd ut och fortsätter leka med Ilona.
Runar Naess
Till största delen handlade det om vargar och vargflocken och även om det givetvis är ett intressant ämne för att hunden härstammar från vargen, så trodde jag att föreläsningen mestadels skulle handla om hunden. De delar som behandlade hunden var mycket intressanta och Runar själv var en engagerande och fängslande talare. Vi fick se både diabilder och kortare videofilmer som tydligt visade olika signaler. De fyra timmarna rusade iväg och jag tror att Runar fick runda av för att någorlunda hålla tiden.
Runar pratade om flera hundar i samma hushåll och då uppkom frågan om kastrerade hundars aggressivitet. Runar jämförde en kastrerad hane med en kastrerad tik och jag blev överraskad över att en kastrerad tik kan bli mer aggressiv efter kastreringen än innan. Detta beror då på att kastreringen minskar produktionen av östrogen så mycket att testosteronnivån blir högst och kan således leda till ökad aggressivitet. Om testosteronnivån blir högst hos alla kastrerade tikar eller endast en del vet jag inte, men det skulle vara intressant att ta reda på mer.
Blodspår
Nu var det ett tag sedan vi spårade, men i eftermiddags fick Ilona två korta spår där målet var att träna återgångar inför öppenklassen. Spåren låg nog ca 4 timmar och återgångarna var endast 5 meter jämfört med 15 meter i öppenklassen. Jag hade inga jätteförväntningar, utan ville se hur Ilona reagerade när blodningen tog slut och hur hon arbetade för att reda ut problemet.
På det första spåret misstänker jag att hon fick spåret i vinden, för hon genade förbi återgången och fortsatte i spåret.
I det andra spåret kom vinden från en annan riktning och här följer hon spåret ända fram tills blodningen tar slut. Hon jobbar mycket koncentrerat och intensivt för att reda ut vart spåret fortsätter. Efter en kort stund i återgången ringar hon och tar snabbt upp fortsättningen på spåret. Klöven är placerad kort efter återgången och Ilona får ett jättebra avslut och belöning för att hon redde upp återgången.
Jag hade inte förväntat mig att hon skulle klara återgången så bra redan första gången, utan kanske behöva göra några spår innan det klarnade. Egentligen borde jag inte vara förvånad, för hon är superduktig när det gäller att spåra.
Benji fick ett kort spår på ca 15-20 meter, med ca 1 timmes liggetid. Detta var bara andra gången som Benji spårade, men han klarade det galant. Enorm fokus med nosen klistrad i backen och behagligt tempo. Följde klockrent fram till klöven som han verkligen ser som sitt "byte". Vi kampar en stund för att öka intresset ännu mer. Även Benji är förtjust i att bära saker, så han bär klöven tillbaka till bilen. Detta var en gammal klöv som det var dags att kassera, så jag låter Benji gömma den i riset, vilket han tar på största allvar. Det är med största noggrannhet han gräver lite för att sedan putta över jord, löv m.m. med nosen. Sedan kommer han lite smygande tillbaka till mig och bilen. Benjis intresse bådar verkligen gott inför fortsatt spårande. 
Soldyrkare
Överslagshandling?
Benji har lyft på benet sedan 12 veckors ålder och det är undantag att han kissar utan att lyfta benet. Hittills är det nästan alltid samma ben som lyfts och han kan inte rikta strålen än. Jag hoppas det är en överslagshandling och inte tecken på vad som komma skall...
Ett annat dominanstecken som att rida på människoben, andra hundar, kuddar m.m. har jag sett mycket lite av hos Benji och jag har avbrutit honom de få gånger det hänt.
Det blir nog en hel del olika turer innan Benji blivit vuxen, både fysiskt och mentalt...
Göteborg 30 september
Först ut var en öppen hoppklass och det var en riktigt flytig och trevlig bana. Det fanns någon knepighet, men inget som var särskilt oroande. Slalomen kom efter en sväng och framförbyte, så det kändes riktigt bra vid banvandringen. Dock hade vi startnummer 1 och jag gillar verkligen inte låga startnummer. Ilona var redan uppvärmd, så omedelbart efter banvandringen hämtade jag henne och gick till start. Där fick vi dock lite bassning för att vi inte redan stod inne på banan, men jag måste ju få samma tid till banvandring som alla andra och ändå kunna hämta min hund innan start... Vädret som bjöd på ösregn och tillhörande lervälling gjorde förstås att de ville skynda på, men det måste ju ända vara ett par minuter mellan banvandring och första start.
Loppet flöt på väldigt bra och förutom att Ilona missade en port i slalom kändes det klockrent. Vi går alltså i mål med 5 fel och en bra tid. En hel del ekipage diskar sig och jag tror att vi endast var fem som kom i mål. Ilona och jag slutade på en tredjeplats. Ilona är så fin i sin rosett, så jag kan inte låta bli att lägga in en bild:
Både jag och Ilona var laddade inför hoppklass 1 och banan var flytig, utan några särskilda svårigheter. Efter halva loppet var vi fortfarande felfria och eftersom slalomen redan var gjord, satsade jag på att få en bra tid och dök rätt ner i lervällingen. :-( Det var bara till att resa sig upp och slutföra loppet, men koncentrationen var givetvis bruten, så jag ville bara köra färdigt för Ilonas skull. Sista hindret stod i vinkel, så jag brydde mig inte om att ta det utan vi sprang rätt ut istället.
Båda loppen kändes superbra och jag är jättenöjd med vår insats. Ilona och jag kändes väldigt samspelta och slalomen blir bara bättre och bättre.
Skotten
Glömde skriva om att SBK Göteborgsavdelningen ligger i Kallebäck, bara ett stenkast från en skjutbana. Under dagen ljöd en mängd skott, men Ilona förblev oberörd. Vi har tidigare bott i Kallebäck, så Ilona är uppväxt där och förknippar nog fortfarande platsen med att det ibland förekommer skott. Trots det var det ändå skönt att se henne helt oberörd och totalt fokuserad på tävlingen. De sista veckorna har hon utsatts för skott vid ett flertal tillfällen och det är underbart att se hur hon numera oftast är helt opåverkad. Hon noterar givetvis att ett skott avlossats, men bryr sig inte om det. Vad gäller Ilonas känslighet för skott är min uppfattning att ingenting blir bättre av att man sticker huvudet i sanden och bara försöker undvika problemet. För allas skull, men främst Ilonas, är det av största vikt att känsligheten jobbas bort.
Benji kunde inte bry sig mindre och låg oftast sovande i sin bur. Även de stunder han var vaken under skotten var även han oberörd.
